Att välja gymnasium är ett av de stora valen vi gör i livet. Är man en "sam" eller en "naturare"? – Var finns framtidens jobb, hur väljer kompisarna, och måste man överhuvudtaget gå i gymnasiet?
Frågorna är många men med drygt två månader kvar tills att det slutgiltiga valet ska göras, har de flesta niondeklassare fortfarande gott om tid på sig att fundera. Inom den närmaste tiden drar dessutom de flesta gymnasieskolor igång med öppet hus och informationsträffar dit både föräldrar och blivande gymnasieelever är välkomna för att ta del av de olika skolornas utbud.
Åsa Ridne tycker att det är viktigt att man bildar sig en så bred uppfattning som möjligt om utbildningarna innan man gör sitt val. Vilken utbildning man ska välja för att ligga rätt i tiden kan hon dock inte svara på. Däremot har hon märkt några nya tendenser sedan den nya gymnasiereformen GY11 infördes för två år sedan.
– Det är svårt att säga om något trendbrott skett på bara två år. De första eleverna i reformen går i dag i trean. Men det vi kan se är att något fler elever söker sig till teoretiska program än tidigare. Förra året kunde vi glädjande nog även se en uppgång till vård-och omsorgsprogrammet samt barn- och fritid, säger Åsa Ridne.
Generellt har yrkesprogrammen backat något – det gäller dock inte naturbruksgymnasiet Öknaskolan som har haft en uppåtkurva de senaste åren. Ovanligt högt söktryck har även Nyköpings Strand Utbildningscentrum (Restaurangskolan) haft under en period. Bara i år går det 230 elever på skolan, vilket motsvarar åtta procent av Nyköpings gymnasister. Populära är även olika idrottsutbildningar där eleverna kan utöva sin sport samtidigt som de pluggar – som kanotgymnasiet.
– Ungdomar lever i samma verklighet som vi vuxna. Det är mycket som ska hinnas med. Att lägga tid på sin sport samtidigt som man går i gymnasiet har blivit allt vanligare. Om det är en trend eller inte kan jag inte svara på, säger Åsa Ridne.
Att de teoretiska programmen som natur- och samhällsprogrammet ökar är däremot inte så konstigt. I den nya gymnasiereformen måste elever som går något praktiskt program själva se till att de får allmän högskolekometens. Går man i stället ett samhällsprogram kan eleverna läsa vidare på högskolan direkt, samtidigt som ett teoretiskt program är en bra grund att stå på för den som vill arbeta direkt efter gymnasiet.
– Något som blivit tydligt efter nya gymnasiereformen är att utbildningar som exempelvis florist och frisör tappat väldigt mycket. Jag har inga belägg för det men personligen tror jag att de elever som förut ville ha en "kul resa" under gymnasietiden, inte tänker så i samma utsträckning. Det blir ju väldigt begränsat att läsa en floristutbildning om man vill ta sig vidare efteråt, menar Åsa som varit ansvarig för dessa utbildningar i Norrköping och tillägger att tydligheten i den nya reformen är väldigt positiv.
– Men det är en myt att man inte får behörighet om man läser ett praktiskt program. Som elev har du både rätten och möjligheten att läsa in allmän behörighet till högskolan, men du måste själv göra vissa val. Förut var det inbyggt i systemet, förklarar Åsa Ridne.
Även om den nya reformen inte fört med sig några extrema förändringar har gymnasiet förändrats enormt mycket över tid.
Före programreformen på 90-talet var valen få och betygen skulle fördelas enligt en normalfördelningskurva. Det innebar att alla i en klass inte kunde få högsta betyg – oavsett om de förtjänade det.
– Hela skolan har förändrats så otroligt mycket. Och till det bättre. Rektorsrollen var helt annorlunda förr och det var var "skolöverstyrelsen" som satte upp regler och mål. I dag har vi ett helt annat sätt att tänka. Alla elever kan visst prestera på topp och få högsta betyg. Samtidigt är samhället så mycket mer komplext i dag och allt handlar inte bara om att få bästa betyg i matte. Det finns undersökningar som mätt innovationskraft och där toppar Sverige, säger Åsa och tillägger att även om hon tycker det är synd att hon själv inte fick gå i den nya gymnasieskolan, så finns det baksidor med dagens gymnasieskola.
– Det var nödvändigt att styra upp skolan. Men jag tror inte man kan kontrollera fram en bättre skola utan att låta lärare och elever få ha en viss frihet.
Förutsättningarna för en bra gymnasieskola varierar kraftigt i landet. I vissa norrländska kommuner tvingas elever pendla över 20 mil varje dag till sin skola, medan storstadsregionerna oftast kan erbjuda ett brett programutbud.
Åsa Ridne tycker att Nyköping har en bra bredd med både privata och kommunala alternativ. Och att kommunen alltid försöker se till att eleverna kommer in på sitt förstahandsval.
– Enligt regelverket är det kommunens uppdrag att tillgodose elevernas förstahandsval, samtidigt som man kanske måste se var det finns möjlighet att få jobb, säger hon och drar ett exempel.
– Om många vill bli stajlister kanske man måste undersöka arbetsmarknaden först. Hur många stajlister behövs det egentligen. Är det rimligt att utbilda X antal stajlister till en obefintlig arbetsmarknad. Och var finns jobben om tio år. Sett ur det perspektivet kan det vara en svår balansgång att tillgodose alla elevers förstahandsval, säger Åsa Ridne.