Onödigt dyr övergång
Nu är det cirka sju långa år sedan digital sändning startade och hör och häpna, trots det är det en nödlösning (digitalbox) som skiftet bygger på och som vi erbjuds och datumet har regeringen bestämt åt oss. Var finns likheten?
Pierre Hellsén skrev nyligen i en chatt angående avsaknaden av andra lösningar än boxar, att som så ofta är det marknadskrafterna som styr, det vill säga när efterfrågan finns, först då kommer utbudet. Tänk om det också fått gälla de markbundna digital-tv-sändningarna. När konsumenterna efterfrågar det, så släcker vi de analoga.
Digital-tv i sig är inte dåligt, tvärtom, men sättet myndigheter och företag skött planering av skiftet på är så dåligt och ger oss förutsättningar som förmodligen kostar de berörda miljarder i onödan.
Varför användes inte alla år från den digitala starten för att informera konsumenter och tillverkare om när släckningen skulle börja och om motiven varför?
Varför har inte tillverkarna under sju år kunnat erbjuda oss produkter attraktivare än de analoga som hade gjort att apparatparken på naturlig väg bytts ut mot digitala under de här åren?
Ministern Leif Pagrotsky sa i våras att tekniken i utbudet är som vore den från anno dazumal och undrade varför den inte anpassats till den digitala tekniken, men regeringen tar inget ansvar för det utan skyller allting på tv-tillverkarna.
Man lyckas via löfte om champagne få ett företag att sälja en box under 500 kr men Sandell pratar om knappt 1 000 kr för en box, för sällan rekommenderar man de billigare boxarna.
Det här handlar inte om en oro för ny teknik utan den totala bristen av vettiga produkter. Är det något som oroar är det att man redan pratar om att sända hdtv i Mpeg4, en komprimeringsteknik som dagens boxar inte klarar. Avser man verkligen att sända samma program på två frekvenser i framtiden eller kommer även dagens Mpeg2-sändningar att släckas och ytterligare boxköp fordras?
L-E Nordh
Så jobbar vi med nyheter