Det är inte alla ungdomar som vet att Kulturskolan finns eller att den skulle kunna vara något för dem. Därför finns en uppsökande verksamhet i Trosa kommun, Öppna Kulturskolan.
– Vi ser oss själva mest som guider, det är deras önskemål som avgör vad vi gör tillsammans, säger Ludvig Karlsson, ansvarig för musiken på Öppna Kulturskolan i Trosa.
Han är gitarrlärare på Kulturskolan och tillsammans med kollegan, slagverksläraren Johan Löfcrantz Ramsay, bildar han det uppsökande teamet som lockar fram musikaliteten hos de som kanske inte vet om att de har den.
– Vi trycker mycket på våga-knappen. Det speciella med Öppna Kulturskolan jämfört med den vanliga, är att det inte finns några ramar. Det är väldigt öppet. Man kan sjunga, spela, rappa eller spela in, säger Ludvig.
– Första gången vi var här på Hedeby, hade vi med oss högtalare och mickar. Vi satte oss i sofforna i rastrummet och bondade lite. Det slutade med att flera rappade och beatboxade med oss, berättar Johan.
Teamet har också varit på fritidsgården IRL i Trosa och Björkbackens HVB på Stensund.
– Jag har tidigare jobbat lite med arabisk musik och hade förberett en arabisk låt, men de ville sjunga pop på svenska. "Öppna din dörr" till exempel, säger Johan leende.
Många ungdomar har testat på och kommit och gått, vilket är en del av det öppna upplägget. Men såhär i slutet på terminen har det bildats en ryggrad med fem fasta elever på Hedebyskolan och fem på Björkbacken.
– Ungdomarna på HVB:t ska flytta så de blir vi av med. Det är tråkigt! De har varit väldigt intresserade och verkligen använt musiken för att uttrycka sina känslor. Andra gången vi var där spelade vi in en rap som en kille från Gambia skrivit om sitt eget liv, säger Johan.
Ludvig vill utveckla Öppna Kulturskolan och har gjort en intresseförfrågan även till särskolan.
– Vi får ha ett möte med vår nya chef och se vad han vill också, men jag ser inga begränsningar och tänker att vi finns till för de som vill, säger Ludvig.
På Hedebyskolan är en av de fasta eleverna Isac Lindqvist, som spelar gitarr och sjunger. Under SN:s besök jobbar han med låten Heroes, som han ska framföra på Kulturskolans konsert på Trosa kvarn den 29 maj. Med komp och pepp av Johan och Ludvig, som känns som en anti-Idol-jury, utvecklas arrangemanget från väldigt lågmäld och stillasittande till dynamiskt sväng, där Isac till och med vågar prova på att sjunga i falsett.
– Vad tycker du om den här versionen då, undrar Ludvig.
– Till och med roligare än innan, skrattar Isac.
Han har spelat gitarr sedan han var nio år, men sedan gjort ett uppehåll.
– Mormor och morfar lärde mig att spela och nu när vi hade elevens val kom jag i gång igen. Det är jättekul att man får köra i sin egen takt här. Det är inte så bra musikundervisning på skolan, många bryr sig inte och håller på med sina telefoner. Då kommer man ju ingen vart.
Isac är ambitiös och har blivit så peppad att han anmält sig till vanliga Kulturskolan.
– Jag skriver låtar själv också, som jag inte är så stolt över, men jag skulle gärna vilja spela i ett band. Jag behöver inte vara i fokus.
– Ja! Vi startar ett skolband, utropar Ludvig.
En annan del av ryggraden på Hedebyskolan är kompisarna Jonna Yli-Hukka och Iina Ahopelto som sjunger och har börjat spela piano. De har varit med ett år och får i dag hjälp med kompletteringsuppgifter för betygsättning i skolmusiken. Stämningen är avspänd och familjär och det blir en del trams och skratt.
– Hur ska jag kunna höja mig betyg med den här basgången? Jag kommer få F, säger Iina med en grimas vid pianot.
Men det märks tydligt att båda tjejerna är nöjda med sina lärare.
– Det här är jättekul! Som ett Ungdomens Hus för oss som är lite utstötta. Jag har alltid älskat musik och sjungit, men inte för publik. Det är kul att få bekräftelse på att man inte suger, säger Jonna.
– Jag tycker att det är kul att de inspirerar oss att uttrycka våra känslor. De har lärt oss att tro på oss själva och göra sådant jag inte trodde att jag kunde, säger Iina.