De kallar sig Skaran och har nu sin bas i Stockholm.
Det lät stort och varmt om dem i rådhusets sal, och många hade kommit för att lyssna. Därmed fick också årets tre kammarmusikdagar en glad och stark öppning.
En hel del låtar har de skrivit själva, var för sig eller som grupparbete. Mjuk och kramgod var Anna Roussels ”Mormors vals”, och hennes flöjt av trä passade perfekt med sin avrundade men ändå ljusa klang.
Jonas Bleckman kunde ta ett enkelt riff runt en grundton och kvarten neråt och sedan lira runt med rockigt stuk över detta.
Tuffast var Emilia Amper som inspirerats av två norska slagverkare till en schottis och fick den att låta åt Jimi Hendrix och åt Fläskkvartettens håll med hårt tryck från cellons kvinter (fast unplugged).
Det mesta av det här var riktigt upplyftande att höra och publiken var också med minsann, fast det var öppningen på kammarmusikdagar med mest publik i mogen ålder. Annars bör någon med det snaraste engagera Skaran för skolkonserter, speciellt om alla tre i gruppen kan övas upp till så spontant vinnande presentationer som Emilia Ampers.
Hon var dessutom en mycket bra sångerska med rak och berättande röst i sin egen tonsättning av Frödings dikt om ”Herr Lager”.
Hennes solospel blev också kvällens mest intensivt gripande i polskan i g-moll, så vild och med spännvidd från svagt till starkt som jag aldrig förr hört en nyckelharpa låta. Det var som om instrumentet ropade tillbaka att nu kan jag inte få fram mer ljud.
Mild men ändå i moll var Anna Roussels flöjt solo i musik från Bretagne och i en polska.
Och Jonas Bleckman hade för sitt solostycke valt en gigue av Bach och drog sig inte för att stampa takten och frasera som om det vore en levande folklig dans. Lite djärvt är det förstås, för många med mig ser väl Bachs solosviter för cello som något gudomligt som ska uttolkas med gravallvar av äldre farbröder som Casals och Fournier.
Men roligt var det. Och svängigt!
Några detaljer att nämna: alla övertonerna från cellon när gruppen spelade jättetyst; och att det plötsligt kunde låta som Bellman ett par takter.
I dag lördag blir det gitarr på Ökna och på söndag stråkkvartett på Stjärnholm.
Öppnade glatt och starkt
De måste ha roligt själva. Allting sitter där det ska, men samtidigt finns det utrymme för att fånga inspirationen i flykten. Då byter de leenden och blickar med varandra. Noter behöver de inga.
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!