Orange morgon i Ukraina
Frågan ställs av en ung student vid journalisthögskolan i Kiev. Besöket blir en märklig krock mellan resterna från den gamla Sovjetperioden och det nya självständiga Ukraina. Universitetet är inrymt i kommunisternas gamla partiskola, en magnifik byggnad med många korridorer, pelare och väggar klädda i granit. De djupa valven ska påminna om att partiet är stort och du är liten. 14 år efter Sovjetunionens upplösning finns mycket kvar av de gamla strukturerna.
På den gamla tiden var oppositionens enda möjlighet att muta sig in på tidningssidorna. Än i dag är betalartiklar ett naturligt sätt att dryga ut den magra journalistlönen. Ändå är det inte som förr. Dagens elever är inga medhållare. De är orädda, nyfikna och ivriga att lära sig mer om mediernas roll i ett öppet samhälle.
Skolans rektor är realist och frågar halvt på skämt om han får skicka sina elever på praktik till Sverige, eftersom han inte litar på landets egna tidningar. Det fanns en förhoppning om att tidningarna skulle bli mer oberoende när de blev kommersiella. Men ägarförhållandena är otydliga även om de blir desto tydligare när man ser till innehållet, särskilt i valtider.
Ändå har mycket blivit bättre i Ukraina. Den orange revolutionen har inte gett ukrainarna en fullvärdig demokrati men man är en bit på väg. Människors frihet har ökat och det är tillåtet att säga och skriva vad man vill.
President Jusjtjenko har dock inte uppfyllt alla förväntningar. Ingen kan bli politiker i Ukraina utan mycket pengar och väl inne i systemet måste man betala tillbaka, särskilt med hänsyn till att det är parlamentsval igen den 26 mars. Det gäller även presidenten, som på mindre än ett år trots allt har fått den nationella budgeten i balans.
Ukrainarna har upplevt många revolutioner och verkar luttrade. Rektorn vid journalisthögskolan säger att han är glad över att få vara med om den här tidsperioden. Han inser att hans elever har möjlighet att vara med och bygga en demokrati bara de får de rätta förutsättningarna. Det kan inte existera frisk journalistik i ett sjukt samhälle säger han. Plötsligt förstår jag de högstämda orden; yttrandefrihet och oberoende medier, i sin fulla vidd.
Så jobbar vi med nyheter