Orättvist att bråka bara med Håkan

I går fortsatte tjafset, när S-topparna Mats Johansson och Morgan Johansson rasade mot partikollegan Ylva Johanssons attack på ledaren. På sin blogg skriver hon att Juholt är en starkt bidragande orsak till S-krisen. Sluta skylla på Juholt och låt oss skapa en attraktiv politik i stället, kontrade partivännerna.
Att Juholt är en central faktor i krisen är det många som påstår. Det är en grov förenkling. Att Juholt innehar partiledarskapet är symptomet på att Socialdemokraterna inte passar in i Sverige på 2000-talet.
Uppfattningen att händelseutvecklingar styrs av enskilda personer har inte haft bäring bland akademiker sedan mitten av 1800-talet. Då var nationalismen i vardande och Europas befolkningar behövde berättelser där starka män kunde tillskrivas äran eller skulden för länders expansioner eller förfall. Många tror fortfarande att Karl XII och Gustav II Adolf är att tacka för det som har beskrivits som Sveriges storhetstider.
I mitten av 1900-talet vann så kallade strukturalistiska perspektiv mark inom historieforskningen. En gren av teorin menar att individer i samspel med samhällets strukturer styr utvecklingen. Det är ungefär där S-politikerna Mats Johansson och Morgan Johansson befinner sig.
Partiets kris tolkas bättre utifrån den teori som statsvetaren Francis Fukuyama etablerade i slutet av 1900-talet. Enligt den är ideologiernas kamp död. Efter Kalla krigets slut antas det inte finnas något behov av liberalismens, kommunismens eller socialismens strider mot varandra. Teorin är praktik i välfärdsländer med minskade klassklyftor där de stora partiernas valmanifest rör sig mot varandra. De nya Moderaternas valframgångar bekräftar att idéerna stämmer in även på Sverige.
Pragmatik i stället för ideologi är framgångsreceptet. Den som kan leverera reformer som gör skillnad vinner. Själlöst och mekaniskt säger kritikerna, som menar att vårt land nu styrs som ett Sverige AB.
Utan en vital ideologi hos Alliansen besannas kritiken. Men Socialdemokraternas taffliga försök att prata om rättvisa med urvattnade klyschor från folkhemstiden bör skrotas. Flumskolan och plusjobben är bara två exempel där tilltron till individen gick i sär med det Sverige behövde.