"Att tvinga all världens politik och press att sysselsätta sig med den figuren, det är oförlåtligt. Herr Hitler är en förolämpning." Konstaterandet i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning (GHT) år 1933 blev början på journalistikens kamp mot statsmakterna under andra världskriget. Knappast någon vågade kritisera naziregimen och den samtida svenska regeringen som publicisten Torgny Segerstedt. GHT-redaktören är den svenska pressfrihetens kanske störste och mest bortglömde hjälte, därför är det på tiden att han nu porträtteras i Jan Troells Dom över död man som rullar på Biostaden.
Den som kan sin Segerstedt upptäcker att filmens historiedidaktik – hur historien återberättas – stämmer ganska väl med den faktiska historien. Mest av allt är Jan Troells film en påminnelse om att journalistiken behövs för att granska makthavarna och att journalisterna måste stå fria från desamma. Segerstedts nazistkritiska kolumner förargade Tysklands riksminister Hermann Göring. Den svenska regeringen och kung Gustaf V fruktade för landets säkerhet och försökte censurera GHT. Annonsörerna svek. Segerstedt fortsatte kritisera Hitlerregimen och det svenska medlöperiet.
Södermanlands Nyheter var bra mycket mer regeringsvänlig. Strax efter krigsutbrottet 1939 skrev kolumnisten under vinjetten I dagens frågor att "[r]egeringen har i nuvarande läge visat handlingskraft och omdöme. [...] Detta betyder mycket gentemot utlandet" (SN 9/9 1939). På den tiden var annonser tidningarnas förstasidesstoff, först därefter kom nyheterna.
Medievärlden befinner sig i dag mitt i en revolution. Ingen vet vem som kommer vinna och vem som kommer försvinna. Speciellt i Sverige har vi länge tagit den granskande journalistiken för given. Jan Troells film är en nyttig påminnelse om att det fria ordet måste återerövras gång på gång, även en vanlig decemberdag år 2012.