Orientalisk stämning på skolresan
Ett par droppar rosenvatten stänks enligt persisk sed i handen på eleverna innan de får ta plats på äkta mattor i det orientaliska kuddhavet. Pjäsen Aladdin var inte lydig är inspirerad av Tusen och en natt, och Bagdad har flyttat in i den gamla biografen i Katrineholm.
Strax kommer en amerikansk soldat med draget vapen in på scenen, och hotar en fattig irakisk familj som misstänks gömma terrorister. Men snart börjar en berättelse om fiskaren och anden, som går över i historien om Sindbad sjöfararen.
Aladdin och den underbara lampan och sagan om de avundsjuka systrarna för berättelsen vidare. Allt varvat med soldatens egen förklaring till hur han hamnade i Irakkriget, två män stannade mig utanför köpcentret hemma och såg mig i ögonen och sa att jag skulle tjäna med pengar här..., och hans tvivel inför vad som är rätt.
Femmorna från Bryngelstorpsskolan i Nyköping reste till Katrineholm för att se föreställningen, och reaktionerna var blandade, men mest positiva. De tyckte att teater är mer verkligt än film. Den inledande scenen med dataspelet på väggen och soldaten livs levande med draget vapen gjorde intryck.
De menade nog att man ska vara rädd om sig och inte kriga, säger Philip Gustafsson från klass 5B i Bryngelstorpsskolan.
Jag tror att de som har hittat på pjäsen är emot kriget, vad ska man ha krig till egentligen, man kan ju prata om saken i stället, säger kompisen Tobias Forslund i klass 5A.
Han tror att kriget nog handlar om oljan.
Det är många rika där, och många som vill ha oljan, säger Tobias Forslund.
Jo, föreställningen är politisk, och har ett syfte. Berättelserna ur Tusen och en natt som vävs ihop blir en ram för det budskap som den vill förmedla.
Det här var en annorlunda teater, den utspelar sig i Bagdad, jag tycker de har vävt ihop sagorna jättebra, säger Frida Gennander i klass 5A.
Jag har aldrig sett något som det här förr, jag tyckte det var häftigt med filmen i början, men en av skådespelarna skrek för mycket, säger kompisen Filippa Kjell.
Men om sanningen ska fram var vi nog flera åskådare som inte riktigt hängde med i de tvära kasten mellan sagor och modern storpolitik.
Jag tyckte det var rörigt i bland, jag förstod inte allt, och så tyckte jag att den var litet för lång, säger Ellinor Wahlberg i klass 5B.
Och det var oskönt att sitta, jag fick ont i rumpan, fyller Felicia Ceder i.
Sandra Andersson och Mikaela Olsson tyckte att den handlade för litet om Aladdin. De har läst sagorna som ingår i pjäsen i skolan som förberedelse, men tyckte att det blev för litet av dem i själva föreställningen.
Det blev litet långtråkigt, och så drog det så kallt, säger Sandra Andersson.
Kanske kylan om ryggen är en del av scenografin det blir kallt i öknen om natten. Stor omsorg har lagts vid att få den gamla skrabbiga biografen att kännas som ett palats i Mellanöstern. Pelarsal, mosaikgolv med ett gigantiskt fågelägg som växer, orientaliska kläder i prassligt siden och autentisk amerikansk ökenstridsutrustning gjorde att det var lätt att förflytta sig både till dagens Irak och till ett medeltida Bagdad.
Jag tyckte specialeffekterna var bäst. Det var bra bas i musiken och ljuset var jättesnyggt, men jag tyckte föreställningen hoppade för mycket, säger Harry Popermajer.
En av skådespelarna, Ingela Schale som spelar lillasystern i den irakiska familjen, berättar att pjäsens budskap är att visa att det går att skapa kontakt mellan den irakiska familjen och soldaten med sagornas hjälp. Människor är inte så olika.
Det är en komplicerad historia, vi var oroliga för att den första scenen med dataspelet och soldaten skulle vara för stark, men samtidigt ville vi visa hur det finns en möjlig väg till försoning mellan soldater och deras offer, säger hon.
Så jobbar vi med nyheter