Orimlig praxis
Tanken med konkurrens på digital-tv-marknaden är utmärkt. Det är bra för konsumenterna, som får möjlighet att jämföra utbud och väga kostnader mot varandra. Kunderna ska också på ett smidigt sätt kunna byta leverantör om någon uppfattas ha oskäligt höga priser.
Om alla aktörer har samma starkt begränsande uppsägningsparagraf i sina avtal, så sätts konkurrensen ur spel. Därför agerar nu KO mot Viasat och drar bolaget inför Marknadsdomstolen, men även de två andra stora aktörerna, Canal Digital och Boxer, berörs. I avtalet med kunden står att om inte kunden säger upp sitt abonnemang senast 30 dagar före dess utgång förlängs avtalet automatiskt med ett år.
Det tycker Konsumentverket är orimligt lång tid och ett krav som alltför ensidigt gynnar säljaren på köparens bekostnad. Inte minst gör man det svårare och dyrare att byta leverantör. I stället borde det vara betydligt lättare för kunden att säga upp avtalet, gärna muntligt. Men upp till tolv månaders väntan och tillhörande kostnad framstår onekligen som orimliga villkor för konsumenterna. Nog vore det rimligare om bolagen satsade på att tjäna pengar på att ha nöjda kunder än att ogenerat ta ut extra kostnader från de som inte längre vill ha dess tjänster.
När de analoga tv-sändningarna så smått börjar stängas, med början om ungefär ett år, är det särskilt viktigt att marknaden inte är bunden av orimlig bransch-praxis som för tankarna till monopol och inte fri marknad.
Så jobbar vi med nyheter