Ostlänken drabbasnär regeringen sparar

Banverket tvingas dra åt svångremmen med 5,5 miljarder för 2005-2006. Och den lilla tumme av Ostlänken som fick plats i den tidigare framtidsplanen för järnvägssatsningar får maka på sig ytterligare. Den sörmländska delen av länken verkar nu som bäst kunna bli klar i början av 2020-talet. Samtidigt fortsätter dock satsningarna i de norra länsdelarna på upprustning av Mälarbanan och av Svealandsbanan. Det är i sig positivt för länet, men det är samtidigt inte konstigt om den södra länsdelen därigenom känner sig ignorerad och bortglömd.
I Banverkets framtidsplan för 2004 2015 ingår fortfarande Ostlänken som ett av många projekt som Banverket hoppas kunna påbörja i mindre skala efter 2010. Men låt oss samtidigt inte sticka under stol med att för varje nedskärning som vänstermajoriteten gör i järnvägssatsningarna tvingas vi se ett startdatum för länken tuffa allt längre bort i fjärran. Nackdelen med ett icke-påbörjat projekt är att det är tämligen lätt att skjuta på framtiden när det ska skäras i kostnader.

Banverket markerar i sitt svar till regeringen sitt missnöje med de minskade ramarna, som gör att verket inte ens kan klara de projekt som man redan bundit upp sig för under de närmaste åren och att pendeltågstunnlarna i Stockholm måste skjutas på framtiden som en konsekvens av de minskade satsningarna. Den utveckling som sju socialdemokratiska distriktsordföranden i Mälarregionen varnade för i en debattartikel i måndags verkar alltså besannas. Det är en utveckling som varken regionen eller Sverige har råd med.
Den nödlösning som Banverket för fram är att kunna låna från Riksgälden för att klara de planerade projekten. Det är kostnader som i stället belastar senare års investeringsramar, men gör att själva järnvägsprojekten blir klara som tänkt och därmed kan göra samhällsnytta. Lösningen har använts tidigare och återbetalningen för dessa 4,2 miljarder var tänkt att börja 2005; något som Banverket för övrigt också vill skjuta på framtiden. Som helhet borde det öppnas för en djupare debatt om hur viktiga infrastruktursatsningar på bästa sätt ska kunna finansieras exempelvis via lån eller i samklang med näringslivets aktörer. Det ligger ju även en tung samhällsekonomisk kostnad i satsningar som uteblir, blir tillväxthämmande och som i Mälarregionens fall ger sämre styrka att verka som en offensiv kraft för hela landet. Sett till detta blir en väntan på Ostlänken allt mer kostsam.