Arbetet pågår sedan våren 2018 med att ta fram de nationella riktlinjer som Diastasupproret efterlyser. Det berättar Anders Carlstedt, f d överläkare vid Centralsjukhuset i Karlstad och medlem i Svensk kirurgisk förening.
– Förhoppningen är att ha nationella riktlinjer klara under våren 2019. Vi avvaktar resultaten av en mycket viktig svensk undersökning som visar långtidsresultaten av olika operationsmetoder.
Slutsatsen av den studie Anders Carlstedt hänvisar till är att den operationsmetod som använder sig av nät, och som är den gängse metoden i flera landsting, inte är att föredra. Ulf Gunnarsson är professor i kirurgi och överläkare vid Norrlands universitetssjukhus i Umeå. Han leder den forskargrupp som genomfört studien.
– Nätet som används är inte till någon nytta och dessutom förknippat med en del sidoeffekter. Den metod som är att föredra är att sy ihop mitten i två rader via ett bikinisnitt.
Enligt Ulf Gunnarsson är det hög tid att nationella riktlinjer utarbetas för vård av diastas.
– Den här gruppen hör, som jag ser det, till dem som fått mest orättvis behandling inom svensk sjukvård. Diastas betraktas i stor utsträckning som en konsekvens av graviditet som man får leva med. Jag tror att det hade låtit annorlunda om det rört sig om medelålders män.
Förra året kom en norsk studie som följde 300 kvinnor genom graviditeten och ett år efteråt. Studien visade att över 30 procent av de studerade kvinnorna, ett år efter förlossningen, fortfarande hade en vidgning i bindvävsplattan. Även om långt ifrån alla drabbas av allvarliga symptom är diastas ett utbrett problem. Trots detta är kunskapsnivån inom sjukvården många gånger låg.
"Den här gruppen hör, som jag ser det, till dem som fått mest orättvis behandling inom svensk sjukvård."
Ulf Gunnarsson, professor i kirurgi och överläkare
– Att det finns skillnader mellan olika landsting kan bero på tillgången på kirurger med specialintresse för det här området. Jag tror inte att det är någon politisk satsning uppifrån som gör att vissa landsting är mer professionella, säger Anders Carlstedt.
– Inte heller i forskarvärlden har man tagit tag i detta. Ser man till läroböckerna i kirurgi så har det inte funnits ett ord om det här. Jag skriver själv kapitlet om bukväggsdefekter i en av de svenska läroböckerna och där har vi nu, sedan i fjol, för första gången en ordentlig text om diastas, säger Ulf Gunnarsson.
Den bristande kunskapen inom sjukvården är en av anledningarna till att arbetet nu pågår med att ta fram riktlinjer för vård av diastas. Anders Carlstedt och Ulf Gunnarsson är överens om att det viktigaste med de framtida riktlinjerna blir att slå fast tydliga kriterier och avgränsningar för vilka som ska erbjudas operation i offentlig vård. Riktlinjerna sätter också press på landstingen att höja kompetensen kring diastasvården.
– Rimligen är det landstingens uppdrag att ta det här ansvaret. Det blir svårt att inte få upp ögonen när det finns nationella riktlinjer, säger Ulf Gunnarsson.
[fakta nr="1"]