Översynen som är mest för syns skull

När två ministrar lanserar direktiven för en översyn av socialförsäkringarna blir det mest en uppräkning av vad som inte ska ses över och vad som inte ska göras. Det är en märklig taktik. Följden blir bara att det framstår som ett försök att slippa fokus på vad som ska ses över och vad som egentligen är problemen.
I takt med socialförsäkringarnas stadigt ökande kostnader blir det till sist ohållbart, ett system som landet inte längre har råd med när lågkonjunkturen slår till. Nyckelorden i direktiven blir därför att systemen måste vara långsiktigt finansiellt stabila och då behöver systemen reformeras. Men för ministrarna gäller det att trippa försiktigt och ge sådana direktiv att utredaren inte kommer med något som är negativt för den sittande regeringen. Därför vågar man inte sig på ett helhetsgrepp. Genom att utse partikamraten Anna Hedborg till utredare skaffar man sig dessutom både livrem och hängslen. För säkerhets skull ska hennes utredning inte landa förrän efter valet 2006.

Statsminister Göran Persson var mer frispråkig när han ifjol meddelade att han kunde tänka sig en större översyn. Då skissade han på en modell med en skattefinansierad bas som är lika för alla. Denna skulle kompletteras med ett avtalsfinansierat tillägg, styrt av parterna på arbetsmarknaden samt en frivillig individuell försäkring på toppen.
Det finns dock inget som talar för att de lanserade direktiven för analys blir annat än en översyn mest för syns skull, en genomgång som snarast ska befästa befintliga system i stället för att utföra en mer kritisk analys. Talande nog vågade regeringen inte inkludera arbetslöshetsförsäkringen i utredningen. Det är alltså viktigare att krama systemen är att se till att de fungerar.

Genom att tillsätta en enmansutredare skjuter regeringen också på den verkliga översynen. Den parlamentariska utredning som ska följa på Hedborgs analysarbete kan inte påbörja sitt arbete förrän efter november 2006. Där ska alla partier till slut inkluderas. Först då finns det möjlighet till en grundläggande genomgång och förslag på hur ett framtida, hållbart system ska vara konstruerat. Kopplingen mellan ersättning och avgift för den försäkrade måste vara så tydlig och klar som möjligt. Så är det med försäkringar i allmänhet och så borde det också vara med socialförsäkringarna, där det idag inte är så lätt att se sambandet.