Det är en gråregnig novembereftermiddag och inne på Koordinaten är det fullt dinosauriekrig. Två förskolebarn med spring i benen leker med plastdinosar mitt bland bokhyllorna. Det traditionellt tysta biblioteket med hyssjande personal känns långt borta.
– När vi byggde om Koordinaten var det ett medvetet val att placera barnen i centrum och låta dem ta plats. Visst har vi en och annan besökare som tycker att det blir lite högljutt, men de flesta är tvärtom glada att atmosfären här är så öppen och vänlig. säger bibliotekarie Kerstin Nordén.
Frågan är vad männen i Oxelösunds Arbetarkommun hade tyckt om plastdinosaurierna. När de 1907 beslutade att köpa in en boksamling var det för att underlätta för arbetare med stort bildningsintresse. Efter några år lämnade de över böckerna till den nystartade "Oxelösunds Arbetares studiecirkel" där tio män på kvällstid samlades för att läsa skönlitteratur och svensk historia.
Kanske var Världshistorien i sex band, tryckt 1905, ett av de uppslagsverk som herrarna studerade. Och kanske fanns redan då Ibsens samlade verk på norska i samlingarna. Den slitna boken, utgiven 1906, har i alla fall en lång rad stämplar på omslaget som visar att Oxelösundsborna inte drog sig för att läsa Ibsen på originalspråket.
Spanjoren Vicente Blaseo Ibanez roman "Förbannad jord" från 1919 var däremot ett felköp.
– Den här verkar inte ha varit särskilt populär. Den ser fortfarande helt ny ut och är inte utlånad en enda gång, säger kulturhandläggare Karin Granrot Ringshagen och bläddrar i den tunna boken.
I dag står de vackra gamla skinnbanden i ett särskilt bokskåp på Koordinaten och påminner om bibliotekets ursprung.
– ABF tog över boksamlingen 1913 och då blev det mer av ett riktigt bibliotek. Oxelösund var tidigt ute. Det här var det femte ABF-biblioteket som bildades i hela landet, berättar Kerstin Nordén.
I helgen är det dags att fira 100-åringen med tårta, musik, barnteater och skaparverkstäder. Och det är en 100-åring som varit med om mycket. Från källarlokalen på Föreningsgatan flyttade böckerna till A-skolan och sedan vidare till ett skyddsrum i C-skolans källare. Därefter blev det ytterligare en flytt till Folkets Hus, och där låg biblioteket när Birgitta von Kronhelm flyttade till Oxelösund för 50 år sedan.
– På den tiden skulle man vara tyst i biblioteket, minns Birgitta.
Ett svartvitt fotografi från 1957 avslöjar att hon minns alldeles rätt. "Var vänlig iakttag tystnad!" står det på en skylt bredvid den strängt upptagna bibliotekarien. "Även de små barnen respektera föreskrifterna!" förklarar skylten också bestämt.
Men Birgitta von Kronhelm tycker att det är mycket trevligare i dag, när barnen får stoja och höras så mycket de vill.
– Det är helt underbart och mig stör det inte alls, berättar Birgitta som kommer till Koordinaten minst en gång i veckan för att fika och träffa gamla kompisar.
Lånar böcker gör hon också förstås, helst deckare, men det är inte huvudsaken med hennes besök. Och så är det för de flesta av dem som kommer till Koordinaten. En genomsnittlig Oxelösundsbo besökte 2012 Koordinaten 21,2 gånger vilken är en rekordhög siffra för ett bibliotek. Däremot lånade hen bara 7,1 böcker vilket är en rejäl nedgång jämfört med tidigare år.
– Vi har många stamgäster som kommer hit och dricker kaffe och läser tidningen, somliga varje morgon. Det är på Koordinaten som Oxelösundsborna träffas. Däremot bär folk inte med sig lika mycket böcker hem längre. Ändå jobbar vi aktivt med skyltningen och försöker tänka mer som bokhandlarna, säger Kerstin Nordén.
Det minskande bokintresset kan handla om en allmän trend, men Kerstin Nordén tror också att den snåla summan för bokinköp spelar in. Bokanslaget i Oxelösund har inte höjts sedan 1999, trots att explosionen av ny teknik gjort att varje titel nu ska köpas in även som talbok, e-bok, mp3-bok och i diverse andra format.
– Det är en oroväckande utveckling. Ska vi täcka en titel i alla medier måste den köpas in i totalt åtta olika format. Det betyder att vi inte kan köpa in särskilt många titlar. När det gäller fackböcker köper vi nästan ingenting nytt längre. Det är klart att låntagarna märker det, säger Kerstin Nordén.
Under hennes 23 år som bibliotekarie har biblioteket blivit mer av en mötesplats. I stället för att svara på frågor om böcker och läsande får hon och kollegorna numera hjälpa besökare att boka läkartider på internet och utföra olika slags serviceuppgifter.
– Men fortfarande har vi ju de där trogna besökarna som med jämna mellanrum kommer in med två kassar fullastade med böcker och byter till nya, påminner Karin Granrot Ringshagen.
Hur tror ni att biblioteket kommer att se ut om 100 år?
– Jag hoppas att den öppenhet som finns på Koordinaten i dag kan leva vidare. Konserter och konstutställningar kommer säkert också att vara lika viktiga för besökarna i framtiden, säger Karin.
Varken hon eller Kerstin oroar sig för att biblioteken skulle ha försvunnit till år 2113.
– Grekerna hade ju bibliotek för över 2000 år sedan. Människor har behov av mötesplatser och biblioteket som fysiskt rum kommer att finnas kvar om 100 år också. Däremot kommer det kanske inte att finnas lika många böcker, utan andra tekniker har tagit över en del, spår Kerstin.
Och den där frågan vi ställde oss i början, vad är svaret på den? Vad skulle 1907 års bildningstörstande arbetare säga om de kom in på Koordinaten år 2013?
– Ha ha. De hade nog backat redan i dörren, helt förskräckta över att möta barn som cyklar runt på trehjulingar och stojar, säger Kerstin.
– Eller så hade de bett att få låna ett mötesrum till sin studiecirkel, funderar Karin.