På jakt efter ung publik

Den stora utmaningen är att locka den publik som annars helst stannar hemma framför teven och ser Robinson. Det är svårt, men det går, säger Marie Anstadius som är en av Propellerteaterns medlemmar.
Helst vill Marie regissera. Men på lördag, den 1 februari, står hon på Folkhögskolans scen i Nyköping och spelar Kinkis i Line Knutzons pjäs Stickan i hjärtat. Kinkis väntar på den skåpmamma som staten tilldelat henne för att hon ska få ordning på sitt meningslösa liv. Och det livet blir inte precis bättre av att grannen Spinkis (Daniel Högefjord) ockuperat hennes badrumslösa lägenhet.

Det är en väldigt absurd och skruvad komedi, men med tydliga paralleller till vardagen, säger Daniel som tillsammans med Marie tidigare spelat Stickan i hjärtat i Linköping.
Jag känner faktiskt igen ganska mycket av mig själv i pjäsen. Det handlar om att man ska passa in i ett samhälle och en massa normer, utan att man funderat närmare på dem. Alla Line Knutzons pjäser tar upp ett sorts utanförskap, säger Marie.
Stickan i hjärtat är också ett typiskt exempel på den sorts pjäser som Propellerteatern vill spela pjäser som handlar om existensiella frågor och som framförallt vänder sig till unga vuxna. De som kanske lämnat tonåren bakom sig, men definitivt inte blivit medelålders ännu.
Det gäller att nå fram till de åldersgrupper som annars inte går så mycket på teater, säger Jenny Frölander som ska vara med och spela i vårens stora satsning Mellanrummet, en pjäs som handlar om hur tre barn hämnas på en obegriplig och självupptagen vuxenvärld.
Mellanrummet har Propellerteaterns medlemmar improviserat fram själva. De jobbar gärna med egna texter, även om det innebär en hel del extra arbete.

Med ett eget manus har man frihet att göra precis vad man vill. Samtidigt är det en väldigt jobbig process, säger Jenny.
Embryot till Propellerteatern uppstod på Forsa folkhögskola i Hudiksvall där Mattias Nordkvist från Nyköping på en teaterkurs mötte systrarna Anna och Jenny Frölander från Ånge, Evelina Törnblad från Göteborg och Jesper Feldt från Nykvarn. De började prata om att starta teatergrupp ihop. Frågan var bara vart de skulle ta vägen.
Vi kunde hamnat var som helst, men Mattias sa att kulturklimatet var bra i Nyköping och att han hade lite kontakter i teatervärlden, berättar Anna.
Så det blev Nyköping. Och på en annan folkhögskola dök Marie från Malmö och Daniel från Arvika upp och ville vara med i den nystartade gruppen.
Jag tycker att många här i Nyköping har stöttat oss och varit intresserade av vad vi gör. Det är jätteviktigt när man är en alldeles ny teatergrupp, säger Daniel.
Just nu har teatergruppens medlemmar jobb vid sidan av eller pluggar, men drömmen är att så småningom kunna försörja sig på teatern på ett eller annat sätt. Nu är det istället kvällar och helger som går åt till idékläckning och repetitioner. Och eftersom pengar saknas gäller det att göra allt själv från ljussättning till scenografibygge.
Vi jobbar häcken av oss för att få det här att fungera. Sen får vi väl se hur länge våra häckar räckar, säger Marie och skrattar.
Att spela barnteater är ett sätt att få in pengar.
Och på vårens repertoar finns också den egna pjäsen Flickan och hjärtat som handlar om hur en uttråkad bibliotekarie dras in i ett äventyr med en hjärtlös häxa, två franska betjänter och en mystisk spion.
Men även om Propellerteatern gärna spelar för barnpublik är det den egna åldersgruppen mellan 20 och 30 som ligger dem varmast om hjärtat. Och de har en hel del idéer på hur de ska nå den svårflirtade publikgruppen.

Det vore kul att utveckla improvisationsteatern till snabbteater. Man kan skriva ett manus på en vecka, repetera en vecka och sedan spela för publik, säger Marie.
Interaktiv teater är en annan idé. Då får publiken vara med och skapa pjäserna, till exempel genom att mejla in handlingsförslag till teatergruppen.
Det blir nästan som en tv-såpa som man kan följa från vecka till vecka. Det gäller att experimentera med olika sätt att nå publiken, konstaterar Daniel.