På lekfull jakt i fablernas värld
Konst, lek eller lekfull konst? Eric Langerts djurskulpturer är en av Riksutställningars mest efterfrågade utställningar. På söndag finns alla djuren att beskåda i Djuriska parken, Sörmlands museum.
Försiktigt klappar jag en spindel tillverkad av hockeyhandskar i läder och stoppar in handen i gapet på en becksvart krokodil. Gjord av bildäck. Detta är en prestigelös lek med material och mening. Besökaren i detta menageri blir glad.
Utställningen visades första gången i Göteborg 1997. Då dök inte stadens stora kulturredaktion upp.
Det är klart att det kändes sullet. Då. Men nu har utställningen visats på så många ställen och jag har fått så mycket uppmärksamhet, så jag bryr mig inte längre om det, konstaterar Eric.
Han är yrkesverksam konstnär med bredd. Han har gjort mycket teaterscenografi och arbetar också en hel del med offentlig utsmyckning. På lekplatser, bland annat. Det han skapar ska ses och användas av många.
Måla tavlor som säljs bara för att hänga bakom en soffa i Långedrag, det förstår jag inte alls. Det är konst för ett fåtal. Folk gillar den här utställningen bland annat för att de slipper prislappar.
Det är Riksutställningar som står bakom denna djuriska park. Men Eric Langert har även andra beställare. Stenrika amerikaner som vill smycka sina blygsamma sjutton våningars lyxkryssare. Det är väl ändå konst för eliten, menar SN:s utsända.
Ja, jag var tveksam först. Men det är i alla fall fler som får se den konsten än de tavlor som hänger hemma i vardagsrummen, lyder Eric Langerts motivering.
Även på lyxkryssarna blir det djur, men lite mindre galna än de som just nu klampar omkring i konsthallen på Sörmlands museum. Från början ville Eric Langert utforska olika material. Men det blev djur. Änder, strutsar, pingviner, spindlar, sälar, fiskar, sköldpaddor, insekter, noshörningar, fåglar. Alla är tillverkade av oväntade material som ändå har en koppling till det enskilda djurets natur.
Persienner blir fjäderpennor, ljus, funktion och luft. Begagnade damunderkläder och en hattask blir en strutskropp och associationerna går till plymer, kvinnlig fägring och ben som sparkar hårt. Träblock till ridstövlar utgör strutsben och det är bara att välja. Cancan- dans eller sparka undan benen för den som kommer i vägen.
Det är roligt att leta efter det billiga och enkla och jag har en kärlek till prylar. Men jag märker också att de flesta prylarna som jag tycker om, de är inte moderna. Den där laddningen, den grundas tidigt, tror Eric Langert.
Så jobbar vi med nyheter