På prärien i Sörmland
Solen gassar från himlen och vagnen skumpar fram över markens ojämnheter. Några hundra meter bort en bisonflock och framför oss de öppna vidderna. (Och en hårt trafikerad E4. Men ändå.) På Rällinge gård utanför Jönåker finns äkta sörmländsk vilda västern-känsla.
Den största tjuren väger 850 kilo, berättar Anders Rydberg på Rällinge. Det kompakta, lurviga huvudet är enormt. Ändå är han inget jätteexemplar, en riktigt stor bisontjur kan komma upp i 1 600 kilo, enligt Anders.
Förväntansfulla hoppar vi upp i prärievagnen. Med ett ryck börjar vi rulla. Den yngsta deltagaren Maja, 5 månader slocknade redan innan vi klev på och vagnens skumpande passar perfekt för att vagga en bebis till ro.
Först passerar vi några mer moderna sevärdheter en studsmatta, tre fotbollsspelande grabbar. Men när vi kommer innanför det höga staketet en bison kan hoppa över 1,60 meter, berättar Anders är det bara traktorn framför vagnen och de avlägsna bilarna på motorvägen som skvallrar om att vi inte är nybyggare på väg mot ett okänt liv i väst.
Vagnen stannar vid flocken. Tofsen under magen avslöjar de två tjurarna, om inte kroppsstorleken redan gjort det. Djuren låter sig lugnt beskådas, fotas och pekas på.
Vilka söta djur det är. Bisonoxar är söta, tycker treåriga Hanna Löfgren.
Vi är tuffa. Skämtar om vad som skulle hända om vi försökte sno en kalv från en av bisonmammorna. Det kan vi vara. Djuren är visserligen bara några tiotal meter bort men vi sitter tryggt i vagnen bakom ett högt galler.
Ett rådjur tar de direkt. Och en hare blir bara en våt fläck, säger Anders och berättar om när en tjur fångade upp en oönskad kalv med hornen och kastade den tio meter upp i luften. Tre gånger.
De anses vara Nordamerikas näst farligaste djur.
Vi tittar med förnyad respekt på de stora kropparna och de mäktiga, böjda hornen.
Förstå indianerna. Tänk att pricka de här djuren med spjut, säger Camilla Löfgren imponerat.
Jag vill inte gå fram och klappa dem. För de var väldigt stora, konstaterar dottern Hanna.
En stund senare har hon ändrat sig, hon vill gärna klappa en bison.
Det får hon förstås inte. I stället vänder Anders Rydberg vagnen och vi åker tillbaka mot gården.
Så jobbar vi med nyheter