På väg till Bolivia
Det ska bli roligt att träffa alla på barnhemmet igen och se vad som ha hänt sen sist, säger Stefan.
Han jobbade på barnhemmet mellan 1996 och 1999 och ska nu se till att det blir en självständig organisation. Emma Börjesson hjälper barnen på hemmet.
Det känns bra att få göra något meningsfullt, säger Emma. Jag ville gärna åka utomlands efter gymnasiet och nu får jag också chansen att göra något för andra.
Emma har läst en del spanska under hösten eftersom det är enda språket de talar i Quillacollo. Men den mesta spanska får hon lära sig på plats.
Det är svårt att lära sig själv hemma, jag lär mig nog mer när jag får höra språket där.
När barnhemmet startade bodde där 50 föräldralösa barn mellan noll och tjugo år. Emma ska hjälpa dem med allt från att laga mat och läsa läxor till att skaffa kläder.
Quillacollo är en gammal indianstad som ligger på 2500 meters höjd i bergen. Luften är torr och det är 25 graders sommarvärme när de kommer. Men eftersom det är fattigt i staden är brottsligheten ganska hög. På kvällarna går vakthundar runt barnhemmet och man går inte ut ensam när det är mörkt.
Det känns lite konstigt att inte kunna gå ut som jag vill på kvällen, säger Emma. Men det är tryggt att Stefan är med som jag känner.
Stefan jobbar ihop med Emmas pappa på polisen. Under tiden i Bolivia ska han både hjälpa barnhemmet och se över en fond som han har varit med att starta. Fonden hjälper barnen att studera och fungerar ungefär som CSN.
Det bästa sättet att hjälpa fattiga är att ge dem möjlighet att studera. Det kan ge ett bra jobb och en bra framtid.
Stefan stannar i tolv veckor och Emma i tio veckor. Klockan tre idag på morgonen åker de från Nyköping. De flyger från Arlanda och mellanlandar i London, Miami och La Paz. Om ett par dagar når de fram till Cochabamba där de blir hämtade av Stefans vänner på barnhemmet.
Så jobbar vi med nyheter