Pajkastning ingår inte i alla samarbeten
I detta ingår ett intensivt arbete för att skapa bästa möjliga samarbetsklimat mellan partierna, dock utan att sudda ut respektive partis profilfrågor. Enigheten är ingalunda total, men ändå tämligen framträdande.
Det hindrade dock inte finansminister Bosse Ringholm att kalla de borgerligas möte för clownerier. Det är skillnad på samarbete och samarbete. I Rosenbad ska riksdagsmajoritetens tre vänsterben försöka samsas om en budget. Denna valbudget ska ge bränsle inför valrörelsen, i hopp om att något mer pengar i plånboken ska få väljarna att bortse från vad trion åstadkommit under mandatperioden.
Det är en välbeprövad taktik. 2002 kostade, enligt Konjunkturinstitutet, satsningarna inför riksdagsvalet statskassan 168 miljarder kronor i ofinansierade utgiftsökningar och skattesänkningar. Det säger dock sig självt att det blir en viss oenighet om vilka röster som ska vara målet: vänsterpartiets, miljöpartiets eller socialdemokraternas.
Miljöpartiet anser att socialdemokraterna behandlar dem som något katten släpat in. Det är föga förvånande, socialdemokrati och maktdelning går inte hand i hand. Därför valde miljöpartisterna att inte infinna sig i tid till en budgetsittning på måndagsmorgonen regeringens bud ansågs oseriöst. Vänstern kom dock i tid. Men vänstern sitter också där den sitter, man kan skrika och skuggboxa men till slut är det ändå ett ja till socialdemokratin som väntar.
Det är dock intressant att budgetförhandlingar mellan de tre konsekvent åtföljs av rejäl pajkastning mellan parterna. Det borde skapa ett ganska märkligt samarbetsklimat, även om förhandlingsklimat nog är ett lämpligare ordval. Hur det än snurras och sidsteppas i budgetförhandlingarna utgör den nuvarande regeringslösningen, ett parti som styr och två som stödjer, alternativet till det fördjupade borgerliga samarbetet.
Undras därför om inte miljöpartisterna innerst inne satt och längtade till Högfors i Västerbotten och ett framtidssamtal i vänskaplig anda.
Så jobbar vi med nyheter