Ett tjugotal körsånger, några med orgel till. Ett par pianostycken. Allsång i ”Nu tändas tusen juleljus”. Det allra mesta seriöst och sakralt i ett ovanligt långt program på en och en halv timme. Men också en del till glädje och nästan stilbrott. Där ungefär har ni Nyköpings Kammarkörs julkonsert som gavs två gånger i går i Alla Helgona kyrka.
Några i publiken saknade säkert sin favoritsång. Så måste det bli, om en kör inte vill stå stilla och dessutom har en ny ledare.
Men en kör som inleder med Otto Olsson har ändå fast grund. Speciellt som i går när sångarna stod i bredd i yttergångarna och sjöng hans pampiga ”Advent” med romantiskt klangstöd från orgeln i det trosvissa och vi omslöts av förkunnelsen samtidigt som kören fick sjunga också svagt och presentera varje stämma så fint på ordet ”salighetens”.
Som kontrast kom sedan ”Guds son är född”, som är dennes uppteckning av en gammal julvisa från Halland, på folkligt trofast melodi och en lika trofast syn på ett av Gud välsignat liv och tröst in i döden. Samma sak hördes här hur fint varje stämma presenterade sig.
En del sånger gick mig lite förbi som budskap men gav fina besked om vad kören av i dag kan åstadkomma, trots att jag fick räkningen till bara 26 sångare. Men i slutet av Boris Ords sång om Adam hördes en mäktig fasthet. Och hela John Taveners hyllning till Lammet blev oerhört klangligt spännande, eftersom sopraner, altar, tenorer och basar var blandade med varandra i en lång halvcirkel. Och eftersom de sjöng så svagt, ofta unisont men med plötsligt oväntade dissonanser.
Allvarligt och dödsmärkt kändes det om Franz Liszts tonsättning för kör och orgel av den latinska bönen Ave Maria. Mycket hellre hörde jag då Benjamin Brittens ”A Hymn to the Virgin”, speciellt som den lilla gruppen på höger sida sjöng så fint.
Till körens bästa hörde också Carl Nielsen sakliga koralsättning av ”Förunderligt och märkligt” och ”Stilla natt” utan krusiduller, bara vacker. Liksom Kirkpatricks födelseunder, på svenska, tack för det.
Ett mycket spännande smakprov på Morten Heide som konsertpianist fick vi i halvtid med sats 13, som skildrar julens glädje med starka kyrkklockor, ur Messiaens ”Tjugo betraktelser över Jesusbarnet”.
På den lättsamma sidan gladde kören med Helene Stureborgs dur-tralliga Staffansvisa. Men Malcolm Sargents tre carols gav inte så mycket, och en del annat bröt stilen i en kyrka denna fina konsert.