Pär och Cecilia blev tillsammans 1992. De hade inte fått egna barn när de några år senare blev kontaktfamilj till en ettårig pojke.
– Det blev vi av en slump, när en granne behövde hjälp. Vi var hans kontaktfamilj under tretton år. Han hör fortfarande av sig till oss, säger Pär stolt.
Han och Cecilia blev själva föräldrar när tvillingarna Johan och Josefin föddes. Och när småbarnsåren var över anmälde de sitt intresse för att bli familjehem.
– Vi utreddes under ett och ett halvt år. Socialtjänsten vet mer om mig än jag vet om mig själv, känns det som, säger Pär.
Han och Cecilia blev godkända. Ungefär samtidigt sökte Nyköpings kommun ett familjehem till en nyfödd pojke. Elis var tre och en halv månad när han omhändertogs och placerades hos Pär och Cissi mot viss ersättning.
– Jag tog honom till mig direkt. Men under det första halvåret levde vi i ovisshet. Skulle Elis bli kvar hos oss?
Ett par år senare väntade Elis biologiska föräldrar ett nytt barn. Under graviditeten beslutades att barnet skulle omhändertas direkt efter förlossningen. Pär och Cissi ville ta emot barnet.
– Elis bodde hos oss. Hans äldre halvsyster i ett annat familjehem. Vi ville inte att det nya barnet skulle hamna i ett tredje familjehem, ville inte splittra syskonen mer än nödvändigt.
Leo var knappt ett dygn när han kom till Pär och Cissi.
I dag är Elis sex år, Leo fyra. De träffar sina biologiska föräldrar, tillsammans med socialtjänsten, tre timmar en gång per månad. Pär och Cissi är med vid överlämningen.
– När Elis började kalla mig för pappa visste jag inte hur jag skulle ställa mig till det. Nu kallar han både mig och sin biologiska pappa för pappa. Tidigare hände det att vi svarade båda två när Elis sa pappa, men vi har lärt oss att förstå vem Elis menar, svarar inte samtidigt längre.
Pär och Cecilia, deras släktingar, barnens biologiska föräldrar, personal på förskola och skola, socialtjänsten, habiliteringen – omkring Elis och Leo finns ett nätverk, som samverkar för barnens bästa. Samarbetet tar förstås tid.
– Elis och Leo tar mycket tid i vardagen, de behöver hela tiden förberedas och sätter fart på varandra. Johan och Josefin blir lite åsidosatta. Därför bor Elis och Leo hos en kontaktfamilj varannan helg. Då får jag och Cissi tid för bara Johan och Josefin.
Pär och Cecilia får dessutom handledning i sitt föräldraskap. En rådgivare har gjort hembesök och filmat dem tillsammans med barnen.
– Vi tittar på filmsnuttar, diskuterar och får tips. Jag lär mig mycket, inser att små detaljer kan göra stor skillnad.
Elis och Leo har bott hos Pär och Cecilia sedan de var bebisar. Och trots att de blir kallade för mamma och pappa så kan de inte ta fullt ansvar i alla lägen. De är exempelvis inte Elis och Leos vårdnadshavare, det är barnens biologiska föräldrar. Och minst en gång var sjätte månad överväger socialnämnden om barnen fortfarande ska tas om hand enligt lagen om vård av unga.
– Det är alltid en prövning, man vet ju aldrig, säger Pär.
Han och Cecilia tar hand om barnen som om de vore deras egna.
– Barnen ser varandra som syskon. Jag och Cissi ger alla fyra samma förutsättningar, vi stoppar undan lika mycket till alla och gör vårt bästa för att det ska gå bra för dem.