Påsktraditioner blev skådespel för elever
På Skärtorsdagen fick eleverna vid Dansutskolan i Gnesta se ett skådespel om traditionen att fira påsk. Till publikens förtjusning bestod ensemblen av tre lärare.
Vi vill visa att påsken är mer än att äta ägg och klä ut sig till påskkärring, säger Jenny Kallstenius, lärare och skådespelare vid Dansutskolan.
Hon, Erika Sanberg och Esgrim Rommel har skrivit manus och en del av musiken till stycket, En påskteater, som de framför helt på egen hand.
Det här är ett alternativt sätt att undervisa. Kulturen får en för liten plats i skolan och vi vill lyfta fram den genom teatern, säger Erika Sandberg.
När publiken är på plats är salen fullsatt. Tonerna från Bergakungens sal av Edvard Grieg sköljer över de närvarande. En höna äntrar scenen. Nyfiket går hon och pickar i jorden.
Plötsligt vräker sig katten över henne, vilt kacklande flyr hönan runt bland publiken med den svarta kissen hack i häl. Musiken stegrar och når sitt crescendo för att sedan tystna tvärt.
Det visar sig att hönan och katten är kompisar. Snart ansluter lammet och det utbryter en diskussion om ifall man ska nöja sig med vad man har, eller vidga vyerna och låta fantasin flöda.
Hönan nöjer sig med att picka frön och värpa ägg. Den dekadenta katten är en uttråkad filur som tar sin tillflykt i fantasin.
Kopplingen till religion och vidskepelse som ingår i vårt kulturarv blir strax uppenbar.
Åskådarna kastas raskt in i den bibliska berättelsen om judarnas flykt från Egypten. Snart för ensemblen historien några tusen år framåt till medeltiden och dåvarande synen på häxors ondgöranden.
Hin håle själv kommer på besök misstänkt lik en jultomte. Föreställningen avslutas med ytterligare en titt in i bondgården där hönan ännu en gång förkastar all vidskepelse.
Skådespelarna ska just gå av scenen när de andra lärarna i publiken påpekar att skådespelet missat Jesus roll i påskfirandet. Långfredagen är som bekant ett enda långt lidande.
Snabbt som blixten repar skådespelarna in ännu ett stycke. Jesus offras på korset och återuppstår så som det berättas.
Ensemblen spelar upp historien med en sådan skicklighet och närvaro att det nästan verkar förberett.
Men så är det väl ändå inte? Publiken tackade i alla fall med dubbla applåder.
John Henzlert
Så jobbar vi med nyheter