Passivitetsvarning för statsministern
Partiledarna lät som om de kom från olika planeter. Statsminister Göran Persson fick det att låta som om Sverige flyter i guld och honung medan företrädarna för oppositionen pratade om äldre som lider av vätskebrist och ett land som blir sjukare och sjukare.
Debatten fick bättre fokus när man kom in på kärnkraft, EMU och Irak. Moderatledaren Bo Lundgren företrädde som vanligt kärnkraftsintressena och krävde inte bara ett stopp för avvecklingen av Barsebäck 2, utan helst också en utbyggnad. Här var statsministern ovanligt klargörande och svarade att avvecklingen nog kommer fortare än Lundgren anar. Centerledaren Maud Olofsson som har ett folkomröstningsresultat att förvalta, var lika konstruktiv i debatten som i den överenskommelse som är sluten mellan regeringen, vänstern och centerpartiet. Hon ställde samma fråga som många av oss andra, varför moderaterna sätter sig på tvären när man äntligen har hittat en lösning för en ansvarfull avveckling på marknadens villkor.
Av EMU-förespråkarna var det främst Lars Leijonborg och Alf Svensson som anförde trupperna. Göran Persson förhöll sig märkvärdigt passiv i frågan, och ägnade inte många meningar åt att förklara varför Sverige ska byta ut kronan mot euron. Det är obegripligt att socialdemokratin ligger så lågt inför folkomröstningen, samtidigt som opinionen mot euron växer för varje ny mätning. Man tänker tydligen göra samma sak som förra gången. Först tiger man för att några veckor före valet köra över folkopinionen. Regeringen förlitar sig på stödtrupperna i fackföreningsrörelsen och hyresgästföreningen, istället för att bedriva opinion, förklara och övertyga. Genom att tvinga fram ett ja kommer Sverige att förbli ett EU-skeptiskt land.
De tre kvinnliga partiledarna kritiserade på olika sätt Göran Persson för att vara passiv i Irakfrågan. De nöjde sig inte med enbart en hänvisning till FN-beslut i säkerhetsrådet. Göran Perssons strategi är att följa säkerhetsrådets beslut, vad det än blir. Det är det enda rimliga förhållningssättet, men det får inte hindra ett land från att påverka. Samtidigt som både Frankrike och Tyskland agerar allt tydligare för att förhindra att kriget bryter ut tror Persson att ett krig nog är oundvikligt. Om det är ett sätt att hålla uppe trycket på diktatorn i Irak eller om Persson har missbedömt läget, ska vara osagt. Hur Saddam Hussein reagerar, vet vi inte. Men Göran Perssons sätt att förhålla sig till den svenska opinionen, där motståndet mot ett krig i Irak växer sig allt starkare, är något märkligt.
Så jobbar vi med nyheter