På utsatt tid rullar regionaltåg 10241 in på spår 13 den här onsdagen i mitten av mars. Vårsolen står lågt över perrongen och man måste nästan kisa för att ta del av texten på den digitala informationstavlan som upplyser de väntande resenärerna om att tåg 10241 med avgångstid 16.49 mot Norrköping består av sju vagnar. Det räcker dock att ta en titt på loket och de efterföljande vagnarna för att se att det bara är fem vagnar på släp. Målmedvetet, och inte helt utan armbågar, tränger sig därför några av de mer rutinerade pendlarna in i de obokade vagnarna för att slippa stå hela vägen.
Vi tar rygg på Nyköpingsbon Marcus Pehrsson som tågpendlar tre dagar i veckan. Han har i sin tur tagit sikte på en utfällbar pall som är fastmonterad på väggen utanför de två inglasade kupéerna i vagn fyra. En förbipasserande pendlarkompis upplyser honom om att det finns platser kvar i vagn fem. Och visst, framför proffspendlaren Christine Oddy finns ett ledigt säte. Marcus Pehrsson sätter sig tillrätta och börjar jobba.
Christine Oddy är däremot klar för i dag. Hon har tågpendlat sedan 2014. Innan dess körde hon bil mellan bostaden i Nyköping och telekombolaget i Stockholm där hon arbetat som ekonom i över 14 år. Trots förseningar och överfulla vagnar har hon bestämt sig för att fortsätta tågpendla. Det är trots allt bekvämt och bättre för miljön, menar hon.
‒Totalt har jag fyra timmars restid per dag, så även små förseningar som fem och tio minuter blir mycket tid i förlängningen, säger hon.
För att markera att det inte är okej med ständiga förseningar har hon börjat kräva ersättning av SJ, men hon tycker det omständigt i relation till den ringa ersättningen som SJ satt till EU:s miniminivå.
De stackarna som hoppar på i Vagnhärad på morgnarna får oftast stå hela vägen till Stockholm
Christine Oddy, pendlare
Oavsett om ett tåg är helt inställt eller försenat med mer än en timma är maxbeloppet som SJ betalar ut 93 kronor. Smärre förseningar ersätts med någon tia eller två.
‒Jag har fått tillbaka 2446 kronor de senaste sex månaderna, upplyser Magnus Refthammar oss om. Han har överhört vårt samtal och som konsult har han skaffat ett vattentätt system via appen "Tink" som synkar SJ-appen och hans bank. Det innebär att förseningspengarna tickar in automatiskt, bara han registrerar förseningen i appen.
Det sprakar till i högtalaren. Tågvärden meddelar att det är extra trångt i dag för att det fattas vagnar och ber resenärerna om ursäkt.
Magnus och Christine ler uppgivet mot varandra. För dem är inte vagnsbristen någon större nyhet utan en del av pendlarlivet. Värst är det på morgontåget, tycker Magnus.
‒De stackarna som hoppar på i Vagnhärad på morgnarna får oftast stå hela vägen till Stockholm, säger han.
Vi har stämt träff med Johan Nordenskjöld som pendlar varje dag mellan Nyköping och Stockholm. Dessvärre har han fått förhinder och tvingats ta ett senare tåg. Johan Nordenskjöld har aktivt försökt få svar av Nyköpings kommunalråd, Urban Granström, på vad kommunen egentligen gör åt tågsituationen på Nyköpingsbanan.
Under februari var 16.49-tåget i stort sätt inställt varje dag. Men pendlarna fick ingen trafikinformation. Någon ersättningstrafik sattes inte heller in. I stället hänvisades alla pendlare till nästa tåg som naturligtvis blev överfullt och de flesta tvingades stå. Den ständiga nedprioriteringen av Nyköpingsavgången och informationsbristen har fått Johan Nordenskjöld att gå i taket.
Men mejlväxling med både kommun, SJ och Mälab som har som uppdrag att förvalta och utveckla regional tågtrafik i Mälardalsregionen, har inte gett några direkta svar. Däremot har Mälabs trafik- och infrastrukturansvarige Göran Gullbrand beklagat situationen i ett långt mejl som även Johan vidarebefordrat till mig.
I mejlet passar Gullbrand även berätta om de satsningarna som Mälab och kollektivtrafikmyndigheten i Sörmland lyckats genomföra de senaste åren. Pendlarkortet Movingo där även SL-kortet ingår, samt de nya tågen som ska trafikera Mälardalen från och med 2019 är exempel på saker som Göran Gullbrand lyfter i sitt svarsmejl. Men Johan Nordenskjöld tycker inte att svaret på något vis underlättar han vardag som den ser ut just nu.
Johan och hans fru flyttade från Tumba till Nyköping år 2009 och har sedan dess jobbpendlat till sina jobb i Stockholm. Bra grannar och att mormor och morfar kan ställa upp och ta hand om de två barnen med kort varsel, gör att de tänker stanna i Nyköping. Men han är extremt besviken på att Nyköpingstågen är nedprioriterade i förhållande till de andra avgångarna från Stockholms centralstation.
‒Alla vi som pendlar ser ett mönster. Är det förseningar är det alltid Nyköpingståget som har tekniskt fel, samtidigt ser vi ju att Eskilstunatåget går i tid, med full vagnskapacitet, säger han.
Bokförläggaren Lisa Östh har två veckor kvar att pendla. Sen går hon i pension. Kanske är det därför hon ser den senaste tidens tågstrul som en smekning i jämförelse med de snörika åren 2011 och 2014 då pendlarna kunde bli avsläppta på de mest konstiga sörmländska orterna, utan någon information.
‒Pendlare är uppfinningsrika, vi hittade alla möjliga konstiga vägar för att ta oss hem. Vi fick även kommunen att lobba för att Flygbussarna till Skavsta skulle släppa oss vid Schneiders. Innan dess var det inte tillåtet, säger hon.
Lisa Östh har varit nära att ge upp pendlingen flera gånger under åren, och familjen har flera gånger funderat på att flytta tillbaka till Stockholm. Men med pensionen som slutmål har familjen nu i stället köpt hus på landet.
‒Många kanske tänker att pendling handlar om att ta sig från A till B. Men de flesta ska även ta sig till C. 10 minuters försening betyder en timme extra för mig när nästa anslutning hunnit avgå. Det är en otrolig stressfaktor som ingen verkar förstå. "För det är ju bara tio minuter sent", säger hon och tillägger:
‒Jag är jätteglad att jag inte behöver pendla i sommar när de ska stänga av från Flemingsberg för att rusta upp "getingmidjan". Jag begriper inte varför de inte sätter in ersättningsbussar hela vägen då.