Pensionärsliv inget för Bratt
Gnestabon Ivan Bratt fyller 85 år i dag. Pensionär sedan 20 år tillbaka alltså. Men knappast sysslolös. Få har fler järn i elden.
Ivan har inte pensionerat sig. Trädgården vid Skolgatan kräver sitt. Snickeriverkstan likaså. Ivan renoverar gamla möbler och bygger egna. Ofta i antik stil.
Olle Eklöf på Åmells var min vän och granne. Han lärde mig bildhuggeri.
Ivan Bratt turnerar med egna dikter ackompanjerad av Pelle Roos. Föreställningen Poesi och silverflöjt har de kört ett hundratal gånger vid det här laget.
Ivan har skrivit ett tiotal böcker, mest lokal- och kriminalhistoria. Senaste var han ansvarig utgivare för Frustunabygden, hembygdsföreningens årsskrift.
Pennan kallnar sällan, säger han.
Det historiska intresset vaknade tidigt. Ivan växte upp i Bergshammar som ett av elva syskon. Åtta nådde vuxen ålder. Pappa var indelt soldat, en av de sista i Sverige.
Jag började arbeta på en torvmosse redan i tioårsåldern. Efter sex år i folkskolan fick jag jobb på en trädgård. Då var jag 13 år och tjänade två kronor om dagen. Barnarbetet avskaffades för inte så länge sedan.
Ivan läste brevkurser för att förkovra sig. Började som radskrivare på Folket. Blev tidningens lokalredaktör i Gnesta, dit han flyttat 1951.
Han var politiskt aktiv inom socialdemokraterna. Han var ömsom kommunalråd, ömsom oppositionsråd. Han satt nämndeman.
Arbetet i domstolen var ofta tungt. Det var inte roligt att döma unga pojkar som var skyldiga i lagens mening, men som egentligen bara var offer för olyckliga omständigheter.
Nämndemannaskapet gjorde att Ivan började specialisera sig på kriminalhistoria. Historieintresset grundlades redan i folkskolan.
Vi var två grabbar som fick tillgång till lärarens privata bibliotek. Vi läste om 30-åriga kriget.
Ivan berättar hur han kan stå på platsen för en historisk händelse och nästan se vålnaderna från förr.
Det är svårt att förklara. Det kan vara fantasin, men troligen är det en sjukdom.
Han har två drömresor. Den ena går till Pompeji, staden i Italien som begravdes efter ett vulkanutbrott år 79. Den andra går till Sarajevo.
Jag vill stå i samma gathörn som Gavrilo Princip när han avlossade skotten som startade första världskriget.
85-årsdagen tänker Ivan fira lugnt och stilla.
Jag tar nog ledigt från snickarverkstan.
Så jobbar vi med nyheter