Pensionsfärdig familjepolitik

Alf Svensson kom till kristdemokraternas riksting i Malmö, med en törad ko, bildligt uttryckt. Den kedjade kon, kopplad till en påle, fick symbolisera svenskt näringsliv, som går runt, runt och snart bara har stubb kvar att tugga. Den socialdemokratiska regeringen är mer mån om att kon ska vara rödbrokig än att den ska få något att äta, konstaterade Alf Svensson, och lät som en oppositionsledare.
Men när Alf Svensson kom in på familjepolitiken och de kristdemokratiska hjärtefrågorna - moral och etik - blev det annat ljud i skällan. Kristdemokraterna vill införa ett vårdnadsbidrag på 80 000 kronor per barn som försvinner om föräldrarna istället väljer att placera sina barn i förskola.
Kristdemokraternas familjepolitik är inte bara en dyrbar reform. De ekonomiska incitamenten för kvinnor i låglöneyrken, i vården, omsorgen och i handeln, är tämligen starka att stanna hemma med barnen, medan de välutbildade även i fortsättningen kommer att välja de bästa förskolorna. Den längsta applåden fick Svensson när han tog upp riksdagens beslut om homoadoptioner och kallade det för ett svek mot barnen. Kristdemokraterna vädrar här en fråga av samma dignitet som abortfrågan och som även den riskerar att bli en kvarnsten för partiet.
Kristdemokraterna gör ett strategiskt misstag som sätter sig över principer om likhet inför lagen och jämställdhet genom att säga sig vara det enda partiet som står på barnens sida. Att se till barnens bästa är också att se till föräldrarnas bästa.
Kristdemokraterna går till val på familjepolitiken, en ny abortfråga och Alf Svensson. Ett koncept som väljarna känner igen - kanske alltför väl. Svensson har varit partiledare i 30 år och har lagt såväl grunden som byggstenarna i partiets politik. Han kommer aldrig att ändra sig. För många väljare framstår Alf Svensson numera som en lätt grånad partiledare med en pensionsfärdig familjepolitik.