Vivianne Axton har jobbat inom hemtjänsten i Gnesta till och från sedan 1998. Hon är 60 år och skulle helst gå i pension redan nu.
‒Jag har så ont i kroppen. Det är många här som har ont, det är tunga lyft och det är lätt att man får ryggskott. Men jag kan inte gå i pension nu, jag har inte råd.
På torsdagen presenterade sex riksdagspartier den nya pensionsöverenskommelsen, som bland annat innebär att gränsen för att ta ut garantipension höjs från 65 till 66 år.
Vårdyrken som undersköterskor inom hemtjänsten nämns ofta som exempel på grupper som redan i dag har svårt att jobba heltid till 65 års-strecket på grund av fysiskt krävande arbetsuppgifter. Vivianne Axton och kollegan Mikael Hörnlund, 54 år, håller med om den bilden.
‒Det har blivit svårare att få hjälp med rehabilitering av arbetsskador och du tvingas ut i arbetet igen av försäkringskassan. Som salt i såren så höjer man pensionsåldern, det är korkade beslut, tycker Mikael Hörnlund.
‒Är det värt att kämpa på till 67 för en liten extra summa om man samtidigt sliter ut kroppen helt? En frisk kropp går inte att köpa för pengar. Samtidigt är jag orolig för om jag ens kommer kunna hyra en lägenhet med min pension, säger Vivianne Axton.
[fakta nr="1"]
Vissa förespråkar olika åldersgränser för olika yrken. En bra idé, men svårt att genomföra i praktiken, tycker de två kollegorna i Gnesta.
‒Min läkare, som träffar många i min situation, säger att vi borde få gå i pension vid 60. Hon kan inte förstå att vi måste fortsätta såhär. Men det skulle bli orättvist förståss, säger Vivianne Axton.
Den politiska överenskommelsen berör även premiepensionssystemet. Här ska det bland annat ställas högre krav på fondbolagen, vilket tros leda till färre aktörer på sikt.
‒Hela systemet är ju lite skruvat. Det har funnits 900 olika fonder att välja mellan, det är ju obegripligt. Varför gjorde man om systemet från början? Det var inte för din och min skull i alla fall, säger Mikael Hörnlund.