Per omgående

Miljöpartiet förklarade sig snabbt villigt att stödja socialdemokraterna för att de ska få igenom sin försvarsproposition i riksdagen. Det är samma proposition som de borgerliga partierna anser att är underfinansierad för att försvaret ska nå upp till de framtida kraven och, inte att förglömma, på ett bra sätt kunna stödja de försvarsanställda som i samband med omorganisationen måste hitta nya jobb.
Men miljöpartiet har inga betänkligheter. Inte heller över innehållet, förvånande nog. I går gick därför EU-fobikern Per Gahrton i taket och lämnar i upprörda ordalag uppdraget som försvarsansvarig i partiets styrelse, per omgående. Att rösta för propositionen är att acceptera det svenska försvarets framtida inriktning
och eftersom denna bland annat handlar om deltagande i EU:s krishanteringsstyrkor, är det för magstarkt för Per Gahrton. Men uppenbarligen inte för miljöpartiet, vilket är intressant. Gahrtons avhopp är i sig irrelevant, men det säger ändå något om nuläget inom miljöpartiet. Det är inte otroligt att partiledningen tror att det ska öppna för möjliga regeringsposter.
Vi har sett tendenserna förut, att det finns en strömning inom miljöpartiet som tycker att motståndet mot EU är förlegat och att partiet borde kunna närma sig andra europeiska de gröna-partier som är uttalade EU-förespråkare. Dessa nyanserade tankar brukar dock inte nå långt när nej-sägarna får upp ångan på kongresserna och vrider klockan tillbaka. Partiledningens argument om att det egentligen handlar om att bejaka svensk trupp på FN-uppdrag, lär inte bita på dem.
Spelet om försvarspolitiken har skapat mycken turbulens. Men det är ändå något oväntat att oenigheten mellan socialdemokraterna och de fyra borgerliga partierna skulle skapa en rejäl splittring inom miljöpartiet.