Undersköterskan Jenny Erlandsson arbetar inom hemtjänsten för företaget Wonabee. Eller snarare arbetade. Förra måndagen fick hon ett sms från företagets samordnare att hon inte längre var välkommen till arbetsplatsen, eftersom hon inte svarat i telefon under sin ledighet.
– Om jag hade haft en firmalur hade jag självklart svarat i telefon när arbetsgivaren ringde, men nu hade jag långledigt och var upptagen, säger Jenny.
Ägarna till familjeföretaget Wonabee, Annika och Werner Heurlin, är på semester utomlands. När Jenny kontaktade Annika Heurlin över Facebook fick hon dock svaret att samordnaren hade gjort rätt.
– Det kom som en chock. Det är första gången i mitt liv som jag är arbetslös, säger Jenny Erlandsson.
Hon började arbeta på Wonabee i maj och ifrågasatte direkt hur saker sköttes.
– Fem personal slutade när jag började och nu är alla på väg härifrån, säger hon.
Kollegorna Sofie Karlsson och Martin Gonzalez har valt att säga upp sig. För Sofie är det för andra gången.
– Jag blev lovad en massa saker om jag stannade kvar, så det gjorde jag. Men det blev inte alls som det var sagt och nu har jag fått nog. Hur de behandlat Jenny är droppen, säger Sofie Karlsson.
Martin Gonzalez berättar att han blev inbeordrad att jobba, trots att han berättat för samordnaren att han fått ett narkotikaklassat läkemedel och fått körförbud av läkare.
– Det känns inte seriöst. Förutom att jag riskerar allmänheten och mitt eget körkort, ser det inte bra ut för firman om jag skulle fastna i en poliskontroll med ett narkotikaklassat preparat i kroppen.
De tre före detta kollegorna är väldigt kritiska till hur saker sköts på Wonabee. Schemaändringar görs ideligen, ibland med så kort varsel som samma dag, berättar de.
– Sedan jag började i maj har schemat laddats upp på Facebook 22 gånger. Om någon brukare sagt ifrån att vi inte behöver komma får vi ledigt och den tiden dras av på lönen. ibland får man jobba fyra timmar, fast man var schemalagd på sex och en halv. Jag kör från Nyköping, då är det knappt värt att jobba, säger Martin Gonzalez.
– Jag är anställd på åttio procent och ska jobba hundratrettio timmar men får jobba runt hundratio. Jag klarar mig inte på det, säger Sofie Karlsson.
Värst är dock hur sekretessen kring brukarna hanteras, tycker Jenny Erlandsson.
– Det finns inget datasystem för dokumentation utan allt skrivs på lösa lappar. Pärmarna med våra kunders uppgifter förvaras i ett olåst skåp. Wonabee har även ett städbolag som vi delar lokaler med och städarna behöver inte skriva på tystnadsplikt. Och imorse när jag kom för att lämna nycklarna stod ytterdörren på vid gavel så vem som helst kunde gå in utifrån och läsa, berättar hon.
Förutom att personalen försvinner så har även antalet brukare minskat drastiskt. Sofie Karlsson berättar att hon och en kollega blivit erbjudna ersättning för att få in nya.
– På ett möte med cheferna sa de att vi skulle få tusen kronor rakt ner i fickan per kund om vi skaffade nya kunder.
Sofie Karlsson är den av de tre som arbetat längst på Wonabee, två år.
– Det är kunderna som gjort att jag stannat, de är underbara!
Jenny Erlandsson håller med.
– Kunderna är jättefina. Men nu undrar man ju verkligen hur man jobbat, säger hon.
SN har sökt Werner och Annika Heurlin, vd respektive verksamhetschef i Wonabee AB, men ej fått kontakt.