Perssons doktorshatt sorgligt politiskt fjäsk

Den socialdemokratiska regeringen gick emot Högskoleverkets inrådan och såg till att Örebro blev universitet 1999. Göran Persson var statsminister då som nu och fick i helgen bli hedersdoktor vid universitetet som en följd av eller ett tack för beslutet 1999.
Visst är det politiskt fjäsk i klassen supertungvikt, men är det en muta? Det ska Institutet mot mutor nu ta ställning till. Onekligen ligger begreppen tjänst och gentjänst lättillgängliga i den här affären, även om ärendet är en gråzon.

Att Göran Persson är glad i hatten är en sak, men problemet inksränker sig inte till hans ringa person. Örebro universitet har en styrelse där de fem socialdemokratiska ledamöterna är i egen majoritet, fler än den moderate ledamoten och de två opolitiska. Det är ingen slump, det är socialdemokratisk utnämningspolitik.
S-regeringen har placerat in partikamrater i överflöd på högskolornas och universitetens styrelser. Vi ser ett parti med knappt 40 procent av rösterna i riksdagsvalet som ogenerat lägger beslag på drygt 61 procent av styrelseposterna med politisk anknytning i landets högskolor. Nyckelordet är kontroll, nära besläktat med makthunger.

För Örebro universitet är det hela pinsamt. Det får sina följder att betraktas som ett socialdemokratiskt universitet. Att rektorn, själv före detta s-politiker, kallar det ett sorgligt spektakel är därför mer rättvisande än han troligen anar.
De stora interna och externa protesterna är sunda reaktioner på något som klingar falskt, inte minst bland dem som anser att forskning och högre utbildning ska vara åtminstone partipolitiskt oberoende.

Det verkligt sorgliga spektaklet är när ett universitet aktivt lierar sig med den politiska makten och gör avkall på detta oberoende. En sådan närhet kan ge kortsiktiga fördelar. Det ivriga svansandet för makten kan därför resultera i fina uppdrag inomi statliga utredningar, en särskild behandling vid bedömning av s-märkta vetenskapspolitiska satsningar eller måhända en och annan smidig karriärväg för de rättroende.

Men priset är högt. En lärdomsinstitution som hoppat upp i knät på ett maktbärande parti får framför allt stora trovärdighetsproblem. Den ordmässiga skillnaden är inte helt tydlig mellan undervisning och indoktrinering, men de har helt olika laddning.