Pest eller kolera?
Det som stör mitt lugn just nu är ett val som kommer att påverka hela mitt liv, alltså något mycket större än vanligt. Antingen så kan jag köra på och låtsas som ingenting, anta att allt kommer att lösa sig i sinom tid. Men då kommer jag att må ruskigt dåligt fram tills det löser sig, om det nu gör det. Eller så kan jag ta tag i det, skaka om mig själv och försöka intala mig att det är bättre att handla, att faktiskt göra något. Väljer jag det senare så kommer jag att må bättre på ett plan, men samtidigt fruktansvärt på ett annat.
Det värsta är inte att välja, utan att vad jag än bestämmer mig för så kommer det att kännas som om jag har valt fel. Det ena kommer jag kanske att må bättre av i långa loppet, om man ska se till ren självbevarelsedrift. Men (det ska ju alltid finnas minst ett men i sådana här sammanhang) kanske blir jag mer levande om jag väljer annorlunda. I varje fall för ett tag. Jag kan ju låta det fortsätta tills jag spyr av ångest, kanske kommer jag då att kunna se vad som är bäst för mig.
Ganska naturligt så låter det som om jag ska välja självbevarelsedrift-grejen.
Men då, gott folk, är det dags att plocka fram ännu ett av dessa underbara men. För detta val kan rubba en relation till en mycket nära vän. En vän vars trygghet och värme jag inte har råd att förlora.
I sådana här sammanhang så brukar man ju rådfråga sina vänner. Men i detta fall så fungerar det inte. Alla har sin egen åsikt och inget av det de säger gör mig särskilt mycket klokare eller säkrare på vad som är bäst för mig. För det är just det att denna gång är det inte jag som ska ge råd. Denna gång är det inte jag som ska krama om och säga att det löser sig, eller komma med några kloka råd på vägen. Denna gång är det jag som ska välja. Mellan helvete och helvete. Pest eller kolera.
Så jobbar vi med nyheter