Peter Jöback är känd för sitt starka uttryck som artist, sin integritet och noggrannhet - och för att ha kämpat med att hitta sig själv mitt i all framgång.
När han nu sätter upp föreställningen "Peter Jöback - med hjärtat som insats" på Cirkus, är det hans egen resa från utsatt och övergivet barn och bekräftelseknarkande stjärna till helgjuten och lycklig människa som ska gestaltas - och det i en form som Peter Jöback själv kallar popteater.
Den som tror att det handlar om retrospektiv krogshow där Peter Jöback sjunger sina stora hits och bjuder på personligt mellansnack misstar sig. I stället är det en multishow med en stor ensemble och ett niomannaband, en stor rund scen mitt på golvet med rullband i olika riktningar, platåer utplacerade här och där i lokalen, ledskärmar och en stor, tajt orkester placerad på ett högt podium ovanför scenen.
Redan innan showen startar händer det saker när ensemblen, i varietéstil från i början av förra århundradet, poppar upp här och där i korta, lätt ironiska scener och akrobatiknummer som refererar till Peter Jöbacks backlist. Här utmärker sig redan akrobaten/sångaren/dansaren Elin König Andersson, skådespelaren Jens Hultén och Marianne Mörck, sångare, skådespelare och regissör.
När själva föreställningen väl drar i gång är det först lite skakigt. Tunga saker ska avhandlas i någon sorts sagoform. Vi möter ett barn som sviks och inte känner sig älskat, som måste sjunga för att föräldrarna ska må bra och som utnyttjas av underhållningsbranschen. Skildringen är fragmentarisk och berättas på flera ställen samtidigt, live och på inspelade filmsnuttar. Det känns pretentiöst, hetsigt och är svårt att veta vart man ska titta. En massa starka uttryck och intryck som inte går under huden
Alla medverkade är dock otroligt bra på att sjunga, dansa och agera, de galet många olika kostymerna är magnifika och bandet som sagt supertajt. Peter Jöback är på scenen nästan konstant och radar upp den ena sången starkare än den andra. Nya låtar från det kommande albumet "Humanology" med texter på engelska, några av sina äldre hits på svenska varvas med några lånade sånger. Särskilt fin är en scen från en gruppterapisession där Jöback och ensemblen sjunger R.E.M:s 90-talshit "Everybody hurts". Genom musiken och sin starka närvaro på scenen får Jöback showen att växa och beröra - så djupt att folk faktiskt gråter.
Jens Hulténs demoniske konferencier och fadersgestalt, Marianne Mörcks glittriga och humoristiska diva/musa, kostymerna, som stundtals känns hämtade från Valhalla i Marvelfimerna om åskguden Thor - gör det hela lite lagom spännande, knäppt och underhållande. Men mest av allt är "Med hjärta som insats" en överväldigande föreställning som nog helst ska upplevas utan förbehåll och med välstretchade nackmuskler.