Peter på väg mot ett lättare liv
Peter Westman vill bli av med en tredjedel av sig själv. Just nu väger han 180 kilo, kan inte ha på sig något annat än mjukisbrallor, har ont i leder och problem att gå. Med vännen Joel Rabenius hjälp ska bitar av Peter Westman försvinna.
Han är i dag 38 år gammal.
I större delen av sitt liv har han lidit av sin övervikt. Allt han har stoppat i sig under åren har gjort att hans kropp gett honom fler problem än bara själva övervikten.
En vanlig dag börjar med att jag har ont i lederna när jag vaknar. Jag stapplar fram och känner av knäna. Jag har fått diabetes som en följd av min övervikt och kläder är ett stort problem för mig. Särskilt byxor eftersom jag har ett svullet ben, säger han.
Förutom de fysiska problemen har alla kilon på Peters kropp gjort att han för ett par år sedan drog sig för att överhuvudtaget visa sig ute. Han kände sig så uttittad att han i det närmaste blev folkskygg. Och när han måste röra sig tänker han sig noga för.
När det är halt ute tänker jag mig för hela tiden. Ska jag stå på någonting för att nå finns det hela tiden i bakhuvudet att jag kan ramla och vet då att jag kan göra mig riktigt illa. Blir jag liggande behövs det två personer för att få upp mig, säger han.
Någon hjälp upp om han skulle trilla hemma får han inte.
Jag lever ensam. Jag drar mig för att ta kontakt med kvinnor och det har ju att göra med övervikten.
Bara att plocka upp någonting som trillat ned på golvet och rullat in under soffan hemma i lägenheten i Nyköping är en kamp.
Fy det är pest och pina. Jag får ont i knäna och det är riktigt jobbigt.
Peter har sökt vårdhjälp vid ett par tillfällen. Han har också genomgått olika kontroller för att undersöka kroppens funktioner och träffat dietister. Något fel har inte hittats.
Jag har inga problem med ämnesomsättningen. Jag måste helt enkelt röra mig mer och äta bättre kost, säger han.
Peters toppnotering är 226 kilo. En vikt han nådde för sex år sedan genom att helt enkelt äta skräp.
När jag åt fulmat som mest blev det cirka fem påsar chips i veckan. Glass kunde jag äta en bytta på 0,75 liter på en kväll. Och köper jag fyra kexchoklad äter jag upp dem på en gång. Sånt kan jag inte ha liggande hemma.
Det mesta av det Peter räknar upp är sånt han ätit sent på kvällen efter den vanliga middagen. Middag bestående av pyttipanna eller kyckling, femsex mackor som toppades med fulmat var inte ovanligt. Detta kryddades med i det närmaste noll fysisk aktivitet.
Hur jag ser ut är till största delen mitt eget fel. Jag vet att jag gör fel när jag äter men jag gör det ändå. Det är ett sug som jag inte kan förklara.
Nu 2006 har Peter bestämt sig för att gå ned rejält i vikt. En viktig person i den processen är vännen Joel Rabenius. De båda känner varandra sedan flera år och driver sedan 2004 en databutik i Nyköping. Det är till stor del Joel som ligger bakom det projekt som precis dragit igång i syfte att få Peter att gå ned minst 60 kilo.
Mitt engagemang bottnar i att jag är rädd att Peter ska dö, punkt slut. Det här är ett allvarligt hälsoproblem och jag vill gärna hjälpa någon som står mig så nära som Peter gör, säger han.
Joel minns två tillfällen som han tror var starten på försöken att hjälpa sin vän.
Jag minns en gång när han kom hem till min lägenhet för att spela spel. Jag bodde tre trappor upp och Peter satt och var helt slut i 20 minuter efter att ha gått upp för dem. Jag tänkte att jeeeesus, det där är inte bra. En annan gång jag minns är att jag vaknade en morgon och hade drömt att Peter dött i en hjärtattack.
Projektet som nu startat är inte det första försöket från Joels sida att hjälpa Peter. Tidigare försök har dock kraschat. Det som fungerat ett tag har på något sätt ändå slutat med att Peter gått upp i vikt efter en tids viktminskning.
Det är ju så mycket psykologi kring det här problemet. Förr sa jag mest sluta käka, fatta att du dör, nu är det mer samtal mellan oss och jag frågar varför han äter som han gör.
Trots att Joel flera gånger blivit besviken på Peter när han försökt hjälpa honom vill han prova igen.
Jag gillar honom oavsett hur han ser ut men övervikten är livsfarlig, hjärtat klappar ihop en dag, säger han.
Joel har tidigare fått Peter att ställa bilen och gå till jobbet. Men efter en tid undrade Joel om det verkligen förekom några promenader.
Han kom till jobbet och var inte alls så svettig som han brukar vara när han promenerar. När jag gick till parkeringen en bit från butiken så stod ju Peters bil där prydligt uppbackad, säger Joel.
En annan gång hade Peter tillsammans med en läkare och en dietist bestämt att han bara skulle gå på flytande diet. När jag frågade hur det gick, om han inte var hungrig och han sa nej förstod jag också att han ljög. När jag åkte hem till honom en kväll för att kolla hittade jag fyra chipspåsar i en papperskorg.
Peter vet att han inte klarat att hålla överenskommelser tidigare men kan inte riktigt förklara varför.
Det har antagligen blivit för jobbigt och jag ljög nog mycket för att vara Joel till lags. Jag vet att han blir besviken på mig annars.
Det finns säkert 20 händelser som vi påbörjat och det fuskats med, säger Joel.
Att det plötsligt ska gå bättre denna gång är inte säkert men Peter säger själv att han är mer motiverad.
Jag är mer medveten om vad min övervikt kan leda till. Det enda som återstår för mig om jag inte klarar det här är ett kirurgiskt ingrepp och det vill jag undvika.
Joel och hans sambo Hanna Arvidsson, som också är med och hjälper Peter, kommer att arbeta månadsvis med olika uppgifter där Peter ska redovisa i princip allt han gör på en sajt. Vad han ätit, vad han väger, måtten på armar och ben, hur han motionerar och så vidare. Till en början är målet en minskning med ett kilo i veckan. Går han någon gång upp ett ska han ned två kilo veckan efter. Hela tillvaron ska i princip förändras.
Peter kommer bland annat att bli av med bilen under en månad, vi tar helt enkelt nycklarna så han får ta sig fram till fots, säger Joel.
Alla vet att det kan bli jobbigt då och då men någon fara för vänskapen tror de inte att det är.
Vi är ärliga och öppna i vad vi gör. Blir han förbannad så säger han ifrån. Så nära är vi, säger Joel.
Vår vänskap tål en hel del. Med Joels hjälp ska det här fungera, han är min stöttepelare, säger Peter.
Så jobbar vi med nyheter