Peter trivs i teverutan
Peter Axelsson får ofta frågan om han möjligtvis inte är en gammal klasskompis. Som tv-hallåa i SVT blir man lätt ett välbekant ansikte. SN har käkat glass med Peter och pratat fyrkantiga ögon, beundrarpost och Kapten Haddocks härliga ordspråk.
Jag har alltid älskat tv och ville jobba med det redan när jag var liten.
Innan barndomsdrömmen slog in tog han omvägen via Uppsala Universitet och hann även med att jobba ett par år som copywriter på olika reklambyråer i Stockholm.
Hösten 2001 började han på SVT.
Jag är anställd som programpresentatör, men just nu jobbar jag som sändningsledare och då jobbar jag mer bakom än framför kameran.
Som hallåa jobbar man alltid i direktsändning. Något som kan få de flestas nerver att bli lite småskakiga.
Jag är rätt lugn av mig, så det brukar inte vara någon större fara. Fast under de första sändningarna var jag förstås lite nervös. Tänker man på att man ses av ungefär en miljon tittare så kan det så klart pirra till lite i magen.
Skrockfullhet går ibland hand i hand med adrenalinstinna situationer, som exempelvis en direktsändning. Har du några speciella sändningsstrumpor?
Nej, men vissa sändningar går bättre än andra och det mönstret vill man ju gärna upprepa. Men så speciellt skrockfull är jag inte. Jag säger som vi brukar säga på jobbet, det är ju bara tv. Livet består faktiskt av en hel del andra saker än att göra bra ifrån sig i rutan.
Då och då sänder SVT:s hallåor direkt från en specifik plats. Förra året fick Lasse Berghagen sällskap av Peter på Skansens scen.
Det var på Allsången. Precis innan jag skulle gå ut i sändning fick jag veta att min röst skulle höras över hela Skansen. Då pirrade det en del, i vanliga fall står jag ju helt själv i en studio.
Nu fick jag plötsligt ögonkontakt med 15 000 nedanför scenen.
Snacket mellan programmen spelas i normala fall in i en studio i tv-huset.
Det enda sällskapet jag har i studion är en fjärrstyrd kamera. Det kan kännas lite abstrakt ibland, men jag brukar tänka mig att jag pratar direkt till en speciell person för att få mer närvarokänsla.
Vad gör ni hallåor mellan programmen?
Alla hallåor skriver sina manus själva och därför tittas det en del på tv förstås. Vi måste ju veta vad det är vi presenterar. Till skillnad från nyhetsuppläsarna har vi ingen skärm att läsa från så en del tid går åt för att lära sig manuset utantill.
Tiden mellan programmen varierar mellan allt från några sekunder till uppåt en minut.
Det gäller att vara flexibel. Rätt vad det är kan någon redaktion ringa och meddela att snacket måste skäras ner från 40 till 20 sekunder för att ett direktsänt program dragit över på tiden.
Debatten om hallåorna har stundtals varit hätsk i kvällstidningarna. En av TV4:s hallåor, Josefine Craaford, gick för ett par veckor sedan till hårt angrepp mot den statliga televisionens hallåor och menade att de var både gamla och framförallt omoderna i sin klädstil.
Jag blir så trött när jag hör om det där, så jag tror att jag faktiskt drar till med klassikern. Inga kommentarer.
Hur länge kan man jobba som hallåa?
Jag tillhör dem som anser att ålder inte spelar någon roll i det här yrket. En hallåa ska spegla samtliga kategorier av tittare och då ska det naturligtvis inte bara vara unga människor som sitter i rutan.
Peter och hans kollegor får mycket respons från tittarna. Det tänks och tycks om både frisyrer, kläder och uttal. Då och då dimper det även ner beundrarpost på redaktionen.
Ja, det händer faktiskt ibland, flinar Peter.
Får man inte fyrkantiga ögon av för mycket tv-tittande?
Det beror på vad man ser. Man kan lära sig mycket om det är rätt typ av program.
Vad tittar du själv helst på?
Kobra, Sopranos och sport förstås.
Hallåan Peter är nämligen väldigt sportintresserad. Då och då kan man faktiskt höra honom som ishockeykommentator i Radio Sörmland.
Jag brukar kommentera Nyköping hockeys matcher. Det är väldigt roligt att jobba med radio. Som kommentator räcker det inte med att säga att någonting är spännande, man måste förmedla det med målande ord. Det ger stort utrymme att arbeta med språket.
Hur är det med grodorna då? Har du snubblat på orden någon gång?
Ha, ha, javisst, men det visar ju bara att man är mänsklig. I en av de första sändningarna som hallåa skulle jag presentera ett program med Ann-Sofie von Otter och världens operascener. Fast det blev världens Europascener i stället.
Vem drar på sig tomteluvan efter Arne Weise?
I ärlighetens namn vet jag inte det. Det är en svår roll att axla och kanske inte heller den roligaste dagen att sitta en hel dag på jobbet.
Om du får frågan?
Ha, ha, jag hade blivit klart smickrad om de frågade i alla fall!
Så jobbar vi med nyheter