För tjugo år sedan kom Ümit Akdemir hit för att jobba på Bar 57, ortens pizzeria. Idag driver han restaurangen och är ett välkänt ansikte på bygden.
– Jag har fastnat här, det är fint och jag trivs väldigt bra, säger Ümit, samtidigt som han snurrar degen, brer på tomatsås och strösslar över ingredienserna innan han ger den färdiga pizzan en skjuts in i ugnen.
– Vi är många som kämpar för att Stjärnhov ska leva, säger han.
Resan från hemlandet Turkiet till Sverige började på 1980-talet. Några år senare var det ett jobberbjudande som tog honom till Stjärnhov. Där fick han lära sig restaurangjobbet från grunden.
När ägaren stängde för tio år sedan stod Stjärnhovsborna plötsligt utan sin pizzeria. Då såg Ümit sin chans, och fick till slut köpa hela verksamheten.
Det är lunchtid och redan före öppningsdags väntar flera personer utanför. Matgästerna droppar in med en strid ström. Men det är inte alltid lätt att driva företag på en liten ort.
– Det är svårt eftersom kundunderlaget är så litet. Man blir inte miljardär här, men allt är inte pengar, säger Ümit, och hälsar glatt på Stjärnhovsborna som passerar på gatan utanför.
Ortens pizzabagare är brett omtyckt för sitt trevliga bemötande. På väggen inne i restaurangen hänger inramade tidningsurklipp. En hyllning från författaren och kriminologen Leif GW Persson (som har en gård i närheten), delar plats med utmärkelsen Årets Gnestabo 2011. Prispengarna skänkte Ümit till den lokala fotbollsklubben.
– Det var kul att bli utnämnd till årets Gnestabo. De som röstade kände att jag var värd det.
Efter två decennier har Stjärnhov blivit hans hem. När han fyllde femtio i januari ordnade han en stor fest för ortsborna i föreningshuset.
– Mina vänner i Stjärnhov har ställt upp för mig, säger Ümit, som ordnade mat, dans och levande musik för över 150 gäster.
– Det är mitt hem, det är här jag lever. Jag är viktig för Stjärnshovsborna och de är viktiga för mig.