Vid Djulö herrgård ligger den första tunna isen spegelblank och rimfrosten glittrar i trädkronorna. Herrgårdens rum är julskrudade och Plura Jonsson slår sig ner i en antik soffa. Sedan ett par år tillbaka bor och stortrivs han och hustrun Maria i sin faluröda tvåvåningskåk på landet utanför Katrineholm.
– Jag har lägenheten kvar i Stockholm, men är för det mesta här. Det känns som man är turist när man är i Stockholm och det är otroligt skönt när man kommer hem. Man blir lite hemmablind, men när folk hälsar på blir man påmind om hur tyst och vackert det är.
Plura är en man med många strängar på sin lyra: rockstjärna, författare, konstnär, tv-kock och programledare. Matintresset fick han med modersmjölken. Hans mor Magda från Norrland arbetade som kallskänka och kokerska tills hon gifte sig på 1940-talet.
– Då blev hon hemmafru och det var som om hon öppnade restaurang hemma i stället. Hon levde för maten och köket och gjorde allt: långkok, inläggningar, sylt och saft. Recept hade hon aldrig utan det satt i nävarna. När jag flyttade hemifrån insåg jag att jag måste lära mig att laga mat.
Det gjorde han med besked och under årens lopp har det blivit åtskilliga matlagningsprogram i tv och kokböcker, däribland Pluras jul.
På restaurang Ebenist i Gamla stan serveras för andra året Pluras julbord, där han bestämmer menyn, väljer musiken som spelas och gör själv några rätter.
– Det är viktigt att det är bra mat. Jag ska upp i morgon och göra kalvsylta och knäck.
Varför är musik och mat en sån bra kombo?
– Det har med njutning att göra. För många musiker blir maten väldigt viktig när man är ute och spelar, det gäller bara att hålla det inom vissa gränser. Ju längre söderut man kommer i Sverige desto bättre mat.
I fjol lanserades Pluras vinglögg Torpets glögg på Systembolaget och i år kom en alkoholfri variant. Processen att ta fram egen glögg beskriver han som rätt krånglig.
– Man träffar en expert och berättar vilken typ av smak man vill ha. De är jättelyhörda för vad jag tycker och sen får man komma tillbaka och testa tio, 15 olika varianter. Det är skitsvårt, när man kommer till tredje glöggsorten smakar ju allt likadant, garvar han.
Konstaterar så att den godaste glöggen ändå är den man gör själv på hemmaplan.
– Jag gillar stark glögg och farsan gjorde en egen som var skitgod med brännvin, konjak, rödvin och smält socker.
Barndomens jular med gigantiska julbord lever kvar i minnet.
– Det var arbetarklass, mycket snapsvisor och dans kring granen. Pappa var väldigt ekonomisk och väntade alltid med inköp till kvällen innan julafton för att det skulle bli billigt. Han kom alltid hem med en anskrämlig spretig gran.
Några dagar före dopparedagen väntar ett månadslångt jullov för Plura som säger berättar att han inte är någon rabiat julmänniska.
– Jag gillar lagom mycket av allt under julen. Jag säger varje år att det inte ska vara så mycket mat, men det blir det i alla fall. Det viktigast under julen är att träffas, käka och spela Monopol. Traditionen med att göra julskinkan kvällen före julafton och ta en macka vid midnatt lever kvar. På julaftonsmorgonen när alla sover brukar jag lyssna på Frank Sinatra och Jussi Björling.
Vad måste finnas på ditt julbord?
– Inlagd sill, Janssons frestelse och kalvsylta. Sen gillar jag grisfötter och förra året kokade jag dem själv.