Den svenska gymnasieskolan illustrerar hur svårt det är att både äta och behålla kunskapskakan. På 90-talet skulle alla kvalificeras för högre studier. Kraven sänktes samtidigt som det blev många underkända betyg. Som en motreaktion sjösatte utbildningsminister Jan Björklund den nya gymnasieskola förra hösten, där val och bortval blev ledorden.
Även det konceptet har slagit fel ut – nu visar det sig att eleverna flyr de praktiska programmen som inte är högskoleförberedande. Enligt Sverige kommuner och landsting beror det på att eleverna inte vill bränna broarna till högskolestudier.
Den perfekta gymnasieskolan kombinerar hög kunskapsnivå med individens möjlighet att förverkliga sig själv. I praktiken betyder det att maxkraven ska vara höga samtidigt som dörrarna hålls öppna för karriär- och livsval även långt senare i livet.
Kunskapsekonomin kräver höga kunskapsnivåer på gymnasie- och högskoleutbildningarna och Björklunds reformer höjer successivt ribborna. Men det är problematiskt att unga ratar de praktiska gymnasieprogrammen, inte minst eftersom arbetsmarknaden ser ljus ut för praktiskt skolade.
Den som väljer bort tyska dativböjningar och tredjegradsekvationer ska inte utestängas från utbildning och nya yrkesval senare i livet. Visst finns möjligheter att läsa in gymnasiekurser på komvux eller universitetens basår, men det har karaktären av ett bihang för den som inte blev godkänd eller ”valde fel från början”.
Därför behövs fler utbildningsalternativ och mer resurser borde läggas på Yrkeshögskolan. Det skapar utbildnings- och karriärmöjligheter för dem som valt bort högskoleförberedande gymnasieprogram. Att alla ska kvalificera sig för universitetsstudier, som Socialdemokraterna och fackförbundet Byggnads propsar på, har vi redan sett de nedslående resultaten av. Rimligtvis ska det krävas extra studieår för den gått barn- och fritidsprogrammet och sen vill bli historieprofessor.
Men som vanligt handlar det om framtidens jobb när fack, lobbyorganisationer och politiker oavsett färg diskuterar utbildning. Vikten av bildning är bortglömd.
Att individen får kunskap och verktyg för att reflektera över samhället och jaget är en central del av självförverkligandet. Än en gång gör sig den beklagliga avsaknaden av humanism och högre värden påmind när framtidens utbildning ska ta form.