Beslutet om att lämna yrket var något som växte fram de sista åren, berättar Anna Zinovjev som har arbetat som polis i snart sju år.
– Folk försvinner och det finns inga chefer som styr. Bara på regionnivå.
Anna Zinovjev har trivts på sitt jobb. Tillsammans med kollegor runt om i länet utgjorde hon den grupp brottsplatstekniker som ryckte ut på stölder, inbrott och andra liknande brott. Hon har framför allt jobbat i Strängnäs men även på tekniska roteln i Eskilstuna.
– Vi var åtta stycken i länet. Två i Nyköping, två i Katrineholm, två i Eskilstuna och två i Strängnäs.
Jobbet var roligt men det var mycket runtomkring som inte fungerade. Under de första fyra åren hade Zinovjev och hennes kollegor sex olika chefer.
– Någon jobbade en längre period medan en annan bara var kvar några månader. Det var rörigt eftersom det aldrig blev någon stabilitet. Och det har inte blivit bättre.
Anna Zinovjev hörde till dem som var positiva till omorganisationen innan den genomfördes 2015. De tidigare 21 myndigheterna skulle bli en nationell myndighet och det lovades att polisen skulle samverka bättre över hela landet. Dessutom skulle polisen komma närmre medborgarna.
– Det lät ju bra. Men de har inte hållit vad de lovat. Vi glider bara längre och längre ifrån medborgarna.
Redan innan omorganisationen började flera av Zinovjevs kollegor söka sig till andra tjänster och det fortsatte även i den nya myndigheten. Någon ville bli utredare igen, en annan blev kriminaltekniker, en tredje bytte polisområde. Problemet var bara att det aldrig tillsattes några nya brottsplatstekniker när de andra försvann.
Idag finns det tre brottsplatstekniker i Sörmland, enligt Anna Zinovjev, och en fjärde är på gång. Men de är fortfarande för få. I stället för att polisen skickar brottsplatstekniker får vanliga ordningspoliser rycka ut.
– Vi hinner inte ta alla jobben, av naturliga skäl, så ordningspersonalen får hjälpa till. Men det är ju vi som har påbyggnadsutbildningen. Vi har också en annan utrustning för att säkra spår, men framför allt har vi tiden.
– Ordningspolisen kan ju ha varit på inbrott en kvart, tjugo minuter, så får de något som prioriteras högre, ett självmordsförsök till exempel och då måste de dra. Vi är ju avsatta för att göra de här jobben, till skillnad från folk som jobbar i yttre tjänst.
Har det någon påverkan på utredningsmöjligheterna?
– Det är klart att det påverkar. Det är ju inte så att det kryllar av spår bara för att det har varit inbrott men det arbetet måste få ta tid. Det är inget man bara kan hafsa iväg. Det är viktigt att vara kvar och prata med målsägande så att de känner att någon tar sig tiden. Det är brottsoffren som drabbas när det inte tillsätts några nya tjänster.
Anna Zinovjev säger att hon tappade sugen. På grund av hur organisationen förändrades men också för att hon tycker att de som poliser inte få lön för mödan.
– Jag visste att man kunde räkna med en halvdålig lön i början men att löneutvecklingen skulle vara så usel, det visste jag inte.
– Jag är 45 år och är knappt uppe i 26 000 i lön och då har jag vidareutbildat mig till brottsplatstekniker. Man värderar inte polisyrket utifrån vad vi gör, vi skyddar ju medborgarna. Jag hade gärna fortsatt men jag är trött och besviken.
Det var därför som hon i höstas ansökte om tjänstledigt. Nu studerar Anna Zinovjev till veterinärassistent på Biologiska yrkeshögskolan i Skara.
– Jag är djurvårdare sedan innan så jag har ju något att falla tillbaka på.
Just nu veckopendlar Anna Zinovjev mellan skolan i Skara och hemmet, en gård utanför Björnlunda i Gnesta kommun. Ett val som hon inte ångrar.
– Det känns jätteroligt. Det är mysigt att jobba med djur. Dessutom är djurvårdare ett bristyrke och grundlönen ligger några tusen över polislönen. Skulle jag sedan ändra mig finns polisen kvar, men det känns som det ska mycket till för att vända den här skutan.