Politikerbilden lär inte ändras i första taget

Hur kan vi beskriva den svenska medelpolitikern? Det är ingen kvalificerad gissning att det handlar om en man, över 50 år med en inkomst över medeltalet. Detta är också budskapet i en undersökning från Uppsala universitet som presenterades i går.
Idealiskt sett är det så att de som representerar folket också i någon mån ska återspegla det. Men i verkligheten är det något annat. Män med makt lämnar helst över till andra män med makt sådana som är, verkar och fungerar som de gör.
Maktens män skolas in av andra maktens män. Systemet formar, i viss mån, sina makthavare. Det tar tid att komma fram inom partileden, välanvänt sittfläsk brukar man lite elakt säga. För att bevisa sig räcker det sällan med att vara ung och ambitiös.
42 200 svenskar är förtroendevalda i landets kommuner och ytterligare 4 600 i landstingen. Undersökningen lägger fast att 60 procent av de förtroendevalda är män. Det kunde varit värre. 7 procent av politikerna är utlandsfödda svenskar. Sett till befolkningen som helhet utgör männen 50 procent och de utlandsfödda 10 procent. Siffrorna visar också att det är förhållandevis få unga (18-29 år) och få äldre (65 år och uppåt) som är representerade i politiska församlingar samt att andelen offentligt anställda är större än i befolkningen totalt.

Södermanlands mest jämställda kommun, enligt undersökningen, är Flen, där 50 procent av de förtroendevalda är kvinnor. I östra Sörmlands fyra kommuner är 42 till 44 procent av de folkvalda kvinnor. Vad gäller utlandsfödda svenskar ligger Oxelösund bra till med 14 procent, vilket nästan exakt motsvarar procentandelen i befolkningsunderlaget. Varken Gnesta, Trosa eller Nyköping når upp till något liknande.

Grunden i den representativa demokratin är att väljarna i möjligaste mån ska känna sig representerade. Det bör också vara en drivkraft för partierna att försöka spegla det samhälle de representerar. Men det är en process som går i sakta mak. Det kommer att ta tid innan vi får en annan bild av medelpolitikern är den som undersökningen redovisar. Det finns gott om inbyggd tröghet i systemet. Med mandatperioder på fyra år finns inte chans att märkvärt ändra fördelningen förrän 2006. Men det får inte innebära att vi slutar uppmärksamma frågan. Tvärtom är det en viktig demokratisk uppgift att hålla den levande.