Präst som står mitt i livet

Under tidigt sjuttiotal började nya tongångar göra sig gällande även inom kyrkan. Lars-Åke Lundberg var en av dem som stod för det nya. Han bidrog till en mer vardaglig ton inom kyrkomusiken. Inte så salvelsefullt som de gamla läsarsångerna och inte heller så stelt som stadskyrkans gängse psalmförråd.
Även Lars-Åke Lundberg själv var en frisk vind i de kristna lägren. En enkel människa som spelade gitarr och talade ett direkt och konkret språk. Han blev kritiserad.
_ Ja, jag fick kritik för mina sånger och för att jag spelade gitarr. Men jag visste att det fungerade, säger Lars-Åke på telefon från hemmet i Stockholm.

Han visste att detta enkla grepp kunde fånga människor. Det hade han upplevt som barn. Då var han bland annat sommarbarn hos Anna-Lisa Öst, mer känd som Lapp-Lisa. Under två somrar lekte han med Lapp-Lisas dotter, jämnårig med honom själv. Tillsammans med Lapp-Lisa besökte de varje söndag en frikyrka. Där utgjorde Lars-Åke och Anna-Lisas dotter gudstjänstens pausprogram. De sjöng populära sånger som "Ett litet solsken för mor och far", "En himmelsk telefon" och "Vi tar tåget till himlen".
_ Klart att jag tog intryck, säger Lars-Åke och skrattar gott. Fast då hade jag hellre varit ute och kickat boll, förstås.

När han som vuxen valde att vigas till präst i Svenska kyrkan var det först svårt för Lapp-Lisa att förstå. Hon var fast rotad i väckelserörelsen. Men hon vande sig.
_ Jag sitter här vid skrivbordet med en broderad tavla framför ögonen, med vackra blommor på. Den har Lapp-Lisa broderat, säger Lars-Åke.
Han komponerar och skriver fortfarande. Senast skrev han på beställning en Stockholmspsalm, kallad"Vatten skapar rymden över Stockholm". Dessutom samarbetar han med en norsk författare, Gerd Grönvold-Saue. Tillsammans vann de tävlingen "Årets bästa psalm" i Norge.
_ I Norge tävlar de om allt möjligt. Bidragen var inlämnade anonymt och det är klart att norrmännen blev lite förskräckta när de insåg att en svensk hade vunnit, säger Lars-Åke.

Länge tjänstgjorde Lars-Åke Lundberg som kyrkoherde i en vanlig Stockholmsförsamling. När arbetet till sist handlade mer om att administrera än att möta människor och deras behov, funderade han på att ändra bana. Då blev han ombedd av fängelsechef Ann-Britt Grünewald att söka tjänsten som präst på Österåkersantalten. I sex år, fram till sin pension, arbetade han som präst på Österåker.
_ Fängelseprästen är en mycket gammal institution och har ett gott anseende bland fångarna. Jag tyckte mycket om jobbet och jag kände att jag gjorde nytta hela tiden. Man får gå varsamt fram och först och främst vara medmänniska. säger Lars-Åke.

Han lärde sig mycket om kriminalvård och skrev så småningom en kritisk debattbok där han reflekterade över hur vi i Sverige tar hand om våra barn. Lars-Åke Lundberg vill skapa kontakter mellan kyrkan och fångarnas värld. Två delar av samhället som vet mycket litet om varandra. Fortfarande arbetar han deltid på ett behandlingshem för narkomaner.
Hans engagemang för samhällets marginalmänniskor yttrar sig på flera sätt. Han skriver barnböcker för särskolan och är aktiv i Präster mot kärnvapen, som särskilt uppmärksammar barnens situation i krig. Barnskivan "Vi sätter oss i ringen" har sålt i över 100.000 exemplar och intäkterna går till ett barnhem i Indien.