Premiär för film-klubben i Gnesta
Filmklubben i Gnesta hade sin första filmvisning i går. Ett 40-tal entusiaster dök upp för att snacka gamla rullar och titta på både Tarzan från 1918 och mer nutida film, Livet från den ljusa sidan.
Men bakom kulisserna, före mingelgästerna dök upp, dolde sig hårt arbete och en del nervositet. Var är filmen? ljöd frågan bara en timme innan visningen skulle dra igång.
För när man ska starta filmstudio är det inte lika enkelt som på vanliga biografer, här är det privatpersoner som ska se till att filmen finns på plats och att biljetterna säljs.
Filmen dök upp så småningom, och eldsjälen Eva Sjögren kunde berätta mer om varför just bio ska till Gnesta.
Film kan bli annorlunda beroende på vem man tittar på den med. En gråt i salongen kan påverka, folk omkring kan påverka. Och filmen kan förmedla känslor.
Eva har varit den drivande kraften bakom filmstudion. Hon har undersökt hur man gör, samlat krafter och funderat.
Nu är lösningen klar. Gnesta bildar en filmstudio och går med i Sveriges förenade filmstudior, SFS, som har filmer för uthyrning.
Runt 1 000 kronor per film betalas till SFS, så det gäller att ha tillräckligt många medlemmar i filmstudion för att kunna betala.
Jag är optimistisk, jag tror att vi får 100 medlemmar, säger Eva Sjögren.
Redan nu har 50 personer skrivit upp sig på listor för intresserade.
En som sett hur bra det kan gå för en filmstudio är Gunnel Nelzen, som arbetar för Film i Sörmland.
I Nyköping är det kö efter biljetterna, och i Sörmland finns filmstudio på åtta ställen.
I höst drar filmstudion i Gnesta i gång på allvar. Då säljs medlemsskapet för 150 kronor och det ger inträde till fyra filmer under terminen.
Filmstudion i Vingåker drog igång i höstas med fyra visningar. De ska utöka till sex filmer nu i höst, berättar Gunnel Nelzen.
Filmentusiasten Karl-Erik Persson, Gnestabo med intresse för filmteknik, visade gamla rullar under minglet före filmen.
Filmvisningen är en stor del av samhällsstrukturen, även folk från enklare förhållanden fick råd att få kultur, sade Karl-Erik Pettersson, som bland annat visade Det stora tågrånet från 1908.
Har ni tänkt på att det inte fanns filmstjärnor, att det var skådisar som var med i filmerna. Det märks på de stora gesterna, kommenterade Gunnel Nelzen filmen.
Publiken höll med genom att skratta åt de överdrivna gesterna, det ser nästan ut som parodi när tågrånarnas offer blir skjutet och faller till golvet.
Sedan var det dags att gå in i Elektrons salong, och lyssna till det välbekanta knattret från maskinerna som gör bion till bio.
Så jobbar vi med nyheter