Principernas omkostnader i demokratiska samhällen

Snatteriet uppmärksammades av en butikskontrollant som stoppade personen och tillkallade polis. Förövaren omhändertogs av polisen och den snattade alkoholen beslagtogs. En anmälan om snatteri upprättades och den sedermera beslagtagna alkoholen förverkades, det vill säga den hälldes ut.
Det visade sig att det inte fanns något stöd i Lagen (1986:1009), om förfarande i vissa fall vid förverkande med mera, och att utredningsledaren inte hade rätt att fatta ett sådant beslut. Istället hade Systembolaget bättre rätt till egendomen och skulle enligt Rättegångsbalken kap 27 ha återfått den. Därför ville Systembolaget ha ersättning i kronor och ören, hela 229 riksdaler för den förverkade alkoholen. Eftersom Skadeståndslagen (1972:207) stadgar ett skadeståndsansvar för arbetsgivare, riktades ersättningsanspråket via polisen mot staten.
Enligt Förordning (1995:1301) om handläggning av skadeståndsanspråk mot staten, hamnade ärendet hos Justitiekanslern., JK. Polismyndigheten medgav att de hade gjort fel men tyckte inte att det hade uppkommit någon skadeståndsskyldighet eftersom polisen och systemet tillhör samma rättssubjekt, det vill säga staten. Genom tidigare JK-uttalanden uttalas nämligen att en statlig myndighet inte borde kunna rikta skadeståndsanspråk mot en annan eftersom det tillhör samma rättssubjekt. Nyligen, dryga året senare, avkunnades beslut på knäckfrågan, huruvida staten var ersättningsskyldig eller inte.
Systembolaget AB är, inte helt överraskande, ett eget rättssubjekt åtskilt från staten. Att staten är ensam ägare till bolaget föranleder, enligt JK, ingen annan bedömning. Staten ska betala 229 kronor till Systembolaget AB. Vad den totala notan, inklusive lön för JK och övriga förmodade omkostnader, landade på framgår inte.
Vad kan man säga? Demokratiska system och legalitetsgrundsats i all ära. Men nog kan man ibland dra en liten trött suck över principiella papperspådrag.