Planen var att Ida Östenberg skulle bli läkare. Men en engagerad historielärare, en Greklandsälskande farmor och ett tv-program om Carin Göring fick henne på andra tankar.
– Jag insåg att det var historia jag skulle ägna mitt liv åt. Och när jag upptäckte antiken var jag fast.
Ida Östenberg tror att den egna fascinationen för antikens Grekland och Rom handlar om ett spänningsfält där man både kan känna igen sig i och samtidigt känna sig väldigt främmande inför dessa tvåtusen år gamla kulturer.
– I den romerska kulturen var man exempelvis väldigt upptagen av att synas och att vara en del av det offentliga. Det är något vi verkligen kan känna igen oss i.
Under våren har Ida Östenberg i tidningsartiklar gett antika perspektiv både på Trumps politik och hur Svenska Akademien hanterat Metoo-krisen. Och när Sörmlands Museum och Nyköpings kultur- och fritidsnämnd nu tilldelar henne Stora Historiepriset 2018 är juryns motivering just att hon utifrån sina kunskaper om antikens Grekland och Rom bidrar med spännande och ofta oväntade perspektiv på samtiden. Hon prisas också för att hon ansträngt sig att nå ut till en bredare publik. Det sista är något som gör Ida särskilt glad.
– För mig är det viktigt att nå ut med det som händer på Universitetet och delta aktivt i samhällsdebatten, så det känns roligt att någon ser och uppmuntrar den strävan. Men det är också roligt att just antikens historia uppmärksammas, eftersom det är ett lite mindre ämne som ofta får en undanskymd roll.
Ida Östenberg tycker att vi genom att spegla nutiden i antiken kan få ett större, bredare och längre perspektiv på det som händer i omvärlden.
– Ta den politiska utvecklingen i Ungern eller Trumps USA där vi ser en utveckling mot ett slags envälde. I inget av fallen handlar det om politiska kupper utan om fria val i demokratier. Både Platon och Aristoteles förutsåg den här utvecklingen och menade att demokratin är dömd att gå över i tyranni. Platon ansåg att om man lät folk utan tillräcklig filosofisk bildning rösta skulle de lockas av demagoger som kom med tomma löften till folket men mest var intresserade av den egna makten.
Det är just den antika politiska kulturen som Ida Östenberg ägnat mycket av forskartid åt. Doktorsavhandlingen från 2003 handlade om romerska triumftåg och just nu skriver hon om betydelsen av romerska begravningar och offentlig sorg. Men hon har också studerat hur antikens Rom skildras i exempelvis film.
– De flesta förknippar Romarriket med orgier och krig och gladiatorspel. Visst stämmer det att man hade otroligt mycket spel och festligheter, men i filmer om Romarriket är det ett snedvridet fokus på våld. I dag vet vi att få spel var på liv och död. Gladiatorer var dyra att äga och träna och man ville inte att de skulle dö.
Om du hade en tidsmaskin, vart skulle resan gå?
– Jag skulle åka tillbaka till år 46 f Kr och vara med när Caesar trädde in i Rom som triumfator och tog makten i Rom. Jag skulle vilja stå mitt i skådespelet, bakom de andra senatorerna, och höra vad de viskade om. Jag tror att de kände en blandning av vördnad och rädsla. Hade de redan då börjat prata om att Caesars styre var ohållbart? Det vill jag veta.
Vem är din favoritfigur under antiken?
– Alla som känner mig vet att jag är rätt kär i Julius Caesar. Ha ha. Kombinationen av makt och ett brinnande snabbt intellekt är svårt att motstå, även för de kvinnor som levde under Caesars egen tid. Han ansågs bäst i Rom både på att skrida och skriva. Men jag vill välja en kvinna också. Det får bli ju Agrippina d ä. Hon var dotterdotter till Augustus och utmanade ensam kejsar Tiberius. Hon blev så småningom förvisad till en ö utanför Italien där hon svalt ihjäl, men hon var en självständig och kraftfull kvinna.