– Det är synd att de trycker på flerspråkighet som problem, snarare än tillgång. All modern forskning tyder på att flerspråkiga barn bör använda hela sitt språkliga register för sitt lärande.
Att lekspråket på förskolan i Brandkärr skulle vara somaliska, ser inte Una Cunningham som konstigt.
– Det är fullt normalt att barn använder sig av sina språk. Det tyder på att de känner sig trygga och att förskolan har lyckats med att göra barnen trygga. Barn lär sig fort att de inte kan prata ett språk överallt, utan att de måste anpassa språkvalet till vilka de kommunicerar med.
Att barn med ett annat modersmål än svenska använder sig av det i skolan, menar Una Cunningham är en grundpelare för lärande.
– Barn lär sig bäst om de får använda hela sitt språkregister. Barn med ett annat modersmål behöver kunna koppla begrepp de redan kan till svenskan. Det görs bäst när de använder modersmålet och får hjälp av modersmålsstödjare.
I svensk läroplan för förskola står det: "Förskolan ska sträva efter att varje barn som har ett annat modersmål än svenska utvecklar sin kulturella identitet och sin förmåga att kommunicera såväl på svenska som på sitt modersmål”. Det innebär att tvåspråkighet bör ses ur flera perspektiv, menar Una Cunningham.
– Utmaningen ligger i att hjälpa barn att lära sig svenska utan att hämma modersmålsutvecklingen. Samtidigt behöver alla veta att det finns olika språk. Barn med svenska som modersmål kan bli medvetna genom att lyssna på sina flerspråkiga klasskompisar eller pedagoger.
På frågan om vad som kan göras åt att språket hos barnen i Brandkärr innebär svårigheter i personalrekrytering eller hotar det pedagogiska uppdraget, svarar Una Cunningham "fortbildning".
– Att kommunen satsar på att ge personal inom förskole- och skolverksamheten utbildning och kunskap om flerspråkighet är positivt och nödvändigt. Det gäller alla. Inte bara modersmålsstödjare eller lärare i svenska som andraspråk.
Hon tillägger:
– Gällande barn och språk behöver vi komma bort från vad de inte kan, och bygga på vad de kan.