Det började med en tidningsartikel om en av de många båtolyckorna på havet mellan Afrikas och Europas kust. En båt, överfull med flyktingar, började sjunka och trots att de ombord slog larm skickades ingen hjälp på många timmar.
— Det är nog ett år sedan den där olyckan, och den väckte massor av tankar hos mig hos människors lika värde och om hur vi behandlar varandra. Nu har vi kokat ner de stora frågorna till något som ligger närmare oss själva, säger Anna Frölander i Propellerteatern.
Det är hon och Christer Eriksson som skrivit pjäsen "Hej människa". Förhoppningen är att få teaterbesökarna att börja fundera på de viktiga frågor som de själva brottats med. Framförallt handlar det om medmänsklighet. Hur behandlar vi varandra? Och vad är ett människoliv värt?
Men Anna och Christer gjorde inte jobbet lätt för resten av teatergruppen. Det manus de lämnade ifrån sig hade varken roller eller tydliga scener utan påminde mer om ett textcollage i tolv avsnitt.
— Det var ett medvetet val. Vi ville komma ifrån den traditionella teaterformen där allt är tydligt och alla på scen har varsin roll, förklarar Anna Frölander.
Men för skådespelarna väntade ändå en rätt utmanande resa.
— När jag läste manus första gången fattade jag ingenting, säger Bodil Persson som gör sin första roll i Propellerteatern.
Magnus Lövgren, själv Propellerveteran, kände ungefär likadant.
— Språket var fantastiskt, men jag undrade verkligen hur vi skulle kunna göra det här på scen.
Det blev regissören Ewa Ohlson Westin som fick börja dela upp texten och hitta på situationer som skulle funka på teaterscenen. Några traditionella roller finns fortfarande inte, men Ewa tror inte att publiken kommer att ha några problem att ta till sig temat.
— Först tänker man nog "Vad handlar det här om egentligen", men sen kan man släppa det och njuta av varje scen och situation i stället. Det här är en viktig pjäs som väcker tankar om hur vi förhåller oss till vår omvärld.
Manusförfattaren Christer Eriksson tvekar inte att kalla "Hej människa" för en politisk pjäs.
— Det känns lite som om vi startar valåret 2014 med den här pjäsen, även om det inte var tanken när vi började skriva. Det finns väldigt få skiljelinjer mellan de olika partierna i svensk politik, och det försöker vi förtydliga i pjäsen, säger Christer.
Efter att ha skrivit flera barnpjäser tyckte både han och Anna Frölander att det var dags att vända sig till en vuxen publik igen. Och även om de inte räknar med fullsatt salong under alla tio planerade föreställningarna vet de att Propellerteatern har en trogen publik.
— Det är folk som är intresserade av kultur och av möten på en lite djupare nivå, säger Ewa Ohlson Westin.
— Och så tror jag att vår publik tilltalas av intimiteten också. Det här är teater i ett mindre format, säger Magnus Lövgren.
Och vad hoppas de att publiken tar med sig hem efter den timslånga föreställningen? Christer Eriksson tvekar inte en sekund över svaret.
— Jag hoppas att vi kan bidra till ökad medmänsklighet. Det känns väldigt kallt i Sverige just nu. Om våra teaterbesökare ser på tiggarna på Östra Storgatan med nya ögon efter att ha sett "Hej människa" är jag nöjd.