Psykiskt sjuka ska ha vård inte fängelse

Den psykiatriska vården är äntligen satt under lupp och de politiska initiativen duggar tätt. Debatten är i allra högsta grad befogad. Mordet på den lilla flickan i Arvika är det senaste exemplet på en bestialisk handling, utförd av en sjuk person, som avslöjar brister i den psykiatriska vården. Det behövs sannolikt många fler vårdplatser, mer tvångsvård och en bättre öppenvård. Framför allt måste samarbetet mellan kommuner och landsting, och mellan myndigheter börja fungera. Men risken är att man i sin avsky över den senaste tidens fasansfulla händelser begår misstag som får andra oöverskådliga konsekvenser.

Det mest spektakulära förslaget hittills kommer från kristdemokraterna som vill införa alternativfängelser. Syftet är att de som döms till rättspsykiatrisk vård ska få ett tidsbestämt straff i fängelse. Chatrine Pålsson, kristdemokratisk riksdagsman, sa igår att hon tycker det är fel att den som har fått behandling och blivit frisk, ska kunna åtnjuta friheten snabbare än den som har fått ett fängelsestraff. När man har fått sin behandling ska man avtjäna sitt straff, sa hon.

Det kan låta bestickande men bryter dramatiskt mot svenskt rättstänkande. Alla människor har ett personligt ansvar för sina medvetna handlingar. Men det gäller inte när vi blir sjuka. Det är därför som domstolen alltid gör bedömningen sjuk eller frisk. Det är bara i primitiva samhällen som man inte tillåter sjukdom. I en humanistisk stat bestraffas varken människor med förståndshandikapp eller psykisk sjukdom för brott, då de inte är vid sina sinnens fulla bruk. De tillhör våra minsta, samhällets mest utsatta och svaga människor, med rätt till vård.
Problemet är att de inte finns någon vård att få. Många försöker medicinera sig själva, blir drogmissbrukare och hamnar i fängelse förr eller senare ialla fall. Vid exempelvis Arnöanstalten i Nyköping har cirka 25 procent av de intagna en psykisk sjukdom.

I samtliga fall som har uppmärksammats i medierna den senaste tiden har personerna sökt vård men blivit avvisade. De har tagits emot först sedan de har begått ett fruktansvärt brott. Enligt kristdemokraternas synsätt är det individen, inte samhället, som ska betala priset. Hur rimmar det med den kristdemokratiska rättspolitiken som bygger på en kristen människosyn och värdegrund?
När det inträffar händelser som skakar om i hela samhället är det lätt att tappa fattningen. Det är inte rätt tid att fatta beslut inför framtiden.