Putins tystnad

Vitryske presidenten Aleksander Lukasjenko lär i god sovjetkommunistisk tradition hålla sig kvar på livstid. Den gångna helgens folkomröstning tog, smidigt nog för Lukasjenko, bort begränsningsregeln för hur länge en president får sitta vid makten. Det är dåliga nyheter för demokratiförespråkarna i landet.
Valobservatörerna från OSSE, Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa, uttalar sig enbart om parlamentsvalet som hölls parallellt med folkomröstningen, men slutsatserna är ändå överförbara. Det vitryska valet var inte i närheten av att vara demokratiskt. Regimen har styrt och kontrollerat process och rösträkning, och presenterat de resultat som Lukasjenko vill ha.
Omvärldens ansträngningar för att stödja det fria ordet och demokratisträvandena utanför maktens korridorer i Minsk måste därför fortsätta. Dessa ansträngningar misstänktliggörs naturligtvis av regimen. Oppositionen brännmärks som spioner, sponsrade av västliga makter. Så går det som bekant till i diktaturer.

Det land som tydligast skulle kunna påverka den demokratiska utvecklingen i Vitryssland är Ryssland, grannen i öster som Lukasjenko gärna sett en post-sovjetisk återförening med. Men med tanke på att även den ryska demokratin tar stryk och att president Vladimir Putins engagemang i demokratifrågor är närmast obefintligt, sitter diktatorn i Minsk säkert. Putins tystnad är Lukasjenkos trumfkort. Men skulle EU och Ryssland kunna enas om en gemensam linje för demokrati i Vitryssland skulle förutsättningarna för oppositionen - och det vitryska folket - radikalt förändras.