Rätt betyg är bäst

Solen skiner inför skolavslutningsdagarna och avgångseleverna går och trampar för att kunna ta språnget ut i vardagslivet, till världen utanför skolan. I de papper som kommer att följa med dem ut från skolans värld finns tydliga uppgifter om hur de presterat i lärdomsmiljön. I kuverten kommer det finnas svart på vitt, ett bevis för vad man gjort under åren på högstadiet eller gymnasiet. Några kommer att jubla, andra muttra och några lär bli besvikna. Betyg betyder mycket, även om det senare i livet lär vara ytterst sällan en arbetsgivare ber om att få syna högstadiebetygen extra före en tänkt anställning.
Men är egentligen de där MVG, VG, G och IG så tydliga egentligen? Nej, säger Riksrevisionen och sätter tummen i ögat på skolminister Thomas Östros. Betygen som delas ut i skolan är inte tillräckligt bra. Regeringens och skolmyndigheternas insatser för att få betygen likvärdiga oberoende av vem som sätter dem eller på vilken skola de delas ut har varit för svaga. Därför anser Riksrevisionen att betygen brister i rättssäkerhet. Östros kan inte göra annat än att hålla med, och försvara sig med att det snart blir bättre. Har vi hört den förut?
Det är ett välbekant och långvarigt problem. Betyg är viktiga. Betyg kan vara ett ganska kantigt mått på en hel studieprestation, men de fyller en viktig funktion. De visar på en individs studieinsatser. Men tjänar också som en påminnelse om att det i yrkeslivet ställs krav på prestation och engagemang, i vilket jobb man än söker.
Det är därför det är så viktigt att betygen som sätts ska kunna tåla en granskning, vara rättssäkra. Som elev ska man kunna veta att man skulle fått samma betyg med en annan lärare eller i en annan skola. Vad betyder egentligen G i ett betygssystem vars rättssäkerhet får IG?