Rättvist att NH slapp bita i sur frukt

Ronny Björlin var först ut på isen. Thomas Skogs kom i svettigt underställ och badtofflor. Tränaren Lenny Eriksson hade armen om nacken på Johan Asplund och knöt den andra i triumf mot klacken vid ståplatsläktaren. Någon gick och tuggade på en banan med ett så brett flin att det hade gått plats ett äpple och en flaska sportdryck också.
Urladdningen hade fått sin upplösning. För varje kapitel i den här sagan har storyn blivit bättre och tätare och nu var det påtagligt hur månader av möda hade mynnat ut i avlöning och fest.
Sköna bilder, det där.
På presskonferensen satt Västeråstränaren Per Bäckman och strödde lovord över Nyköpings Hockey. Han sa att han var övertygad om att NH inte kommer att stå med mössan i handen när det blir dags för kvalserien. Han sa att NH inte är sämre än vad Mora var förra säsongen, och det vet vi ju alla hur det slutade. Han sa att Nyköping med fortsatt disciplin kommer att kunna ta poäng av alla lag i kvalserien.

Själv är jag evig optimist. Jag skrev i höstas, när formsvackan var djup och försvarsspelet gick på kryckor, att det inte var någon fara, att NH skulle krångla sig vidare till superallsvenskan. Inför superallsvenskan skrev jag att det fanns material nog för att bygga en framgångsrik outsider.
Men det finns gränser även för en optimist.
Den som när drömmar om elitserien kan få njuta en stund där uppe i det blå. Så bra kommer det inte att gå men jag tror inte heller att Nyköping kommer på sista plats i kvalserien. Det har man ju lärt sig under säsongen, att det här gänget backar inte för något.

Nyköping var inte riktigt lika bra igår som i fredags, men laget var tillräckligt bra och man måste applådera förmågan att hela tiden bita ifrån när det behövs som bäst. Det finns en kvickhet och en idérikedom man bara hittar i lag fullpumpade med självförtroende.
NH var illa ute vid ett par tillfällen och Christian Wibners båda mål kom mycket psykologiskt. Thomas Skogs svepande passning innan 30 var makalös.
Jag frågade Lenny Eriksson om det fanns utrymme för att fira.
Ja, inte fan åker jag hem och lägger mig. . . Det är klart vi ska fira. Nu blir det en lättöl och en pyttipanna.
Lenny såg lättad ut och det är klart, det hade varit en sur frukt att bita i om Nyköping gått miste om festen i kvalserien efter den här strålande säsongen.
Tre Nyköpingskillar gjorde mål, det var en rolig parentes
i sammanhanget. Wibner kommer visserligen från Norrköping men kan anses adopterad efter så många år i klubben att man måste ha både miniräknare och kulram för att komma ihåg alla.

Det som smakar allra bäst inför kvalserien är den imponerande bredden. Johan Ånelöf, upp med handen alla som trodde det här stora spelet om honom i höstas. Wibner, hur coolt är det inte att komma från ett långt skadeuppehåll och spela med specialskydd och sedan dra på sig matchhjältetröjan så fort och så självklart.
Det var en ekonomisk risk att förlänga kontrakten med Patrik Hucko och Timo Seikkula men den betalade sig och nu är både Wibner och Herman Hultgren tillbaka. Bredd, självförtroende, fysik och inte så lite fart. Jag tror inte att Nyköpings Hockey har slutat med överraskningarna än.