Regeringen låter makt gå före svenskt försvar

Regeringen var inte redo att bjuda till för att få en bred blocköverskridande överenskommelse om det svenska försvaret. En historisk möjlighet har gått förlorad. Det hade skapat en långsiktighet för försvarspolitiken, som inte ska behöva stå på skakig grund.
Båda sidor träter nu om vem som är ansvarig, men klart är att socialdemokraterna gjorde slut på all sin eftergiftsenergi när de gjorde upp med stödpartierna om den lånefinansierade utgiftsbudgeten. Nu tycker försvarsminister Leni Björklund att hennes parti sträckt sig enormt långt genom att skjuta marginellt på takten i besparingarna. I realiteten var det inte mycket till ansträngning.
Breda uppgörelser kräver att båda sidor bjuder till. Det hade inte socialdemokraterna något intresse av. De gjorde upp med två EU-motståndare om de ekonomiska ramarna för ett framtida försvar, som inbegriper deltagande i bland annat EU:s snabbinsatsstyrkor. Det är att måla in sig i ett hörn. Speciellt när de borgerliga, särskilt centern, gjort stora ansträngningar för att nå ett brett samförstånd. Inte minst moderaterna har gjort avsevärda positionsförflyttningar från krav på ökade försvarsanslag till att dela övriga partiers syn på besparingsmöjligheter.
Socialdemokraterna är redo att låta samförståndet gå i stöpet för att slippa göra upp med alliansen för Sverige. Så stor är skräcken för att en enad borgerlig opposition ska välta bort socialdemokratin från makten.

När regeringen nu pekar på att det i försvarsberedningen fanns en samsyn med centerpartiet och kristdemokraterna, så underlåter man att berätta att det inte var en uppgörelse i sig. Tvärtom fanns där ett flertal viktiga frågetecken som skulle rätas ut i efterhand. Inte minst gäller det kostnaderna för de snabbinsatsstyrkor som ska verka på FN- och EU-uppdrag. Sverige har länge varit aktivt och lyckosamt i fredsbevarande insatser. När det nu tillkommer möjliga fredsframtvingande uppdrag höjs riskerna och kraven. De soldater som deltar måste ha bästa möjliga utrustning och utbildning. Detta kostar och ska få kosta.

Men socialdemokraterna har i stället låst sig i ett läge där de måste göra upp i riksdagen med miljöpartister och vänsterpartister om försvaret. Det är ett rejält traditionsbrott när ett parti lett av en bekännande kommunist får inflytande på säkerhetspolitiken. Som en tydlig motbild står en enad borgerlig allians för Sverige. De har lagt gamla motsättningar inom försvarspolitiken åt sidan och står väl rustade för inför valet 2006.