Regeringen vill låtarädslan styra debatten

Socialdemokraterna tycker inte att andra partier ska kritisera dem för att de vill ha övergångsregler. I stället tycker migrationsminister Barbro Holmberg att de andra partierna ska konstruera sina egna övergångsregler. Frågan är om hon överhuvudtaget lyssnat på debatten. Det är ju just om vi ska ha övergångsregler eller inte som diskuterats. Fyra partier i riksdagen tycker inte att övergångsreglerna är nödvändiga. Deras konstruktiva förslag är redan klara: inga övergångsregler. Så länge migrationsministern företräder en politik som symboliserar misstro gentemot andra EU-länder och andra EU-medborgare får hon finna sig i att kritiseras. Inte minst mot bakgrund av att man talat med kluven tunga när de nya EU-länderna välkomnats in i gemenskapen.
Men Holmbergs inviter är inte riktade mot kd, c, v eller mp. Målgruppen är folkpartiet och moderaterna. Siktet är inställt på kohandel. Det vore önskvärt att de två partierna finner styrkan att stå emot.
För signalerna som sänds innebär betydligt mer än att Sverige behöver tid att ställa om sina välfärdssystem. Detta har vi ju redan haft ett antal år på oss att göra, utvidgningen kommer ju inte som en överraskning. Signalerna som sänds är att Sverige, i unionens A-lag, anser sig ha en högre grundläggande arbetsmoral och därför vill filtrera och sortera bland människorna i öst, dessa duger inte rakt av.

EU-kommissionären Margot Wallström är inne på ett intressant spår. Man får inte falla offer för rädslan, manar hon. Rädslan skapar nya murar. Övergångsregler är symbolen för det gamla EU:s fruktan för de andra, de som uppenbarligen ska välla in hit och bara ta och ta. I det nya EU fruktar man att de andra från det gamla EU ska komma klampande in med sina tjocka plånböcker, bepansrade hjärtan och köpa upp allt och alla av värde och lämna resten åt sitt öde. Det är samma fruktan i olika skepnader. Vår rädsla inför det obekanta gör att bilden av den andra byggs på misstro i stället för förtroende.

Utgå ifrån att människor i grunden har liknande behov och drömmar. Behovet att kunna försörja sig själv, att ha ett arbete samt drömmen om att skapa en bättre framtid för sig och sina barn. I en tid där vi verkligen behöver visa vår solidaritet med alla européer tänker regeringen slå dörren i ansiktet på människorna i våra östliga grannländer. Europas mörka mur föll 1989, det är allas vårt ansvar att inget liknande byggs upp igen.